Ja, vad gör man under sin ”egentid” (som det så fint heter). Jo, en ny tattoo 
Och den är ju så klart för lilla N. Det är märkligt att man kan sitta där med ljudet och lukten och nästan slappna av. Att helt enkelt ha en liten stund bara för sig själv. Superegoistiskt och underbart 
(Och ja, jag skulle kunna ha gjort den lite större, dvs längre, inser jag nu, men jag får väl bygga på den på nåt vis nångång i stället)
Så var också denna helg över. Har vi fått nåt vettigt gjort? *funderar* Jodå, idag har vi putsat 1/3 av husets fönster. Det räcker med dem man oftast tittar ut genom 
Akvariet har flyttat. Skönt. Väggen är målad 1 av 3 gånger. Jag har skurat klädseln till den senaste vagnen, blev bra. Bara suffletten som ska målas lite. Det får ordnas i veckan. Den röda UJ´n ligger på Blocket. En mailade på den ganska omgående och villa komma och hämta. Dök aldrig upp. Guuuuuuud vad trött jag blir på sånt folk. Ja, jag vet inte. Jag känner ingen panik över att bli av med den. Men samtidigt har jag inget bra försvar till att ha den kvar heller. 3 st är väl max tror jag. En ”finvagn”, en att sova ute i och en på förskolan så småningom. Och eftersom den stackars scootern är osäljbar nu mer så är väl kvoten uppnådd.
M jobbar på mässan denna kväll. Har verkligen varit mycket mässor denna höst. Mer än vanligt känns det som.
Årets träff hos mormor är bokad och tanken slår mig att det inte är långt kvar. Därmed är det inte heller mycket kvar av det här året. Tiden gick så olidligt långsamt under våren och första delen av sommaren och sedan N föddes har det bara sagt ”tjoff”. Jag sitter här varje dag men inte 17 hinner jag nåt för det. Hur går det till? Särskilt krävande är hon ju inte heller. Hon får ju mest bara hänga med i allt annat och ibland tänker jag ”ska det vara så här?”. På något vis har jag ännu inte hunnit ta in att jag har två barn. Det är som att livet och vardagen bara rusar på och vidare och hon hänger på bak i nån ryggsäck. Det känns både märkligt och orättvist på nåt sätt? Men det är väl så det är tror jag. Barn nr.2 (och ännu ”värre” måste det väl vara med 3, 4 osv…) bara ”är”. I bland när jag går och lägger mig tittar jag på henne, där hon ligger i sin säng brevid och snarkar gott med napp och snuttefilt, tänker jag ”När och hur i hela världen kom du hit?!” Hmm. Jag inser att det låter helt absurt. Snälla ni med fler barn, säg att ni tänkt på samma vis nångång?
I den här familjen lever vi efter ”Har du inga (alt. inte tillräckligt många samtidigt) projekt på gång se du till att du skaffar dig det. Oavsett tid eller ork.” Exempel på detta är väl egentligen hela vårt hus och allt där omkring. Utöver alla dessa stora projekt tillkommer de små. Ingenting blir heller avslutat verkar det som.
Igår åkte vi och hämtade den där vagnen ( i ett helt sinnessjukt fantastiskt hus f.ö.). Den var i helt ok skick. Visserligen solblekt men det hade jag en plan för. Nämligen färga den. Och innan man färgar, vad ska man göra då? Jo, tvätta. Alltså. Av med hela klädseln och in i maskin. Ut plockar jag sedan en klädsel som är full i små ”korvar” och fläckig av något som skulle kunna vara nån sorts impregnering eller liknande. En hinna av lim såg det i alla fall ut som. Bara att börja skrubba. Och efter det vansinniga skrubbandet av klädseln till Scootern som råkat ut för fogskumsexplosionen i garaget (som slutade i resultatet ”något bättre än katastrof men fortfarande för jävligt”) kändes det väl inte som att vinna på Triss kan jag säga… Dessutom var klockan mitt i natten och jag orkade vara ett varv. Idag har jag skrubbat den ytterligare ett varv och kör den just nu några vändor i maskinen. Ett annat problem som uppstått är att det av någon underlig anledning inte går att plocka ut skumgummit i ryggdelen, det är fastsytt, vilket gjort att det gått sönder. Nåja. Det får vi lösa senare.
Just nu känns det lite ”suck” över det hela. Att hela huset sen ser ut som en katastrof (delvis pga av att arbetsrummet fick utrymmas efter en akvarieolycka, nåja, inte så illa som det låter ändå) gör inte humöret bättre.
Ännu en grå dag. Men det regnar ju inte i alla fall. Tänk om ändå fick vara barn hela livet. Inte för att det är å himla roligt jämt då heller, men tänk att få känna sån lycka över geggamoja…
Satt och filosoferade igår. Trots mitt suck och stön över Göteborgs icke-vänliga kollektivtrafik kände jag ändå att det var så trevligt att komma iväg och träffa en vän. Det gjorde min dag Att få kliva ut pyjamasbyxorna är inte så dumt alla gånger.
M jobbar på mässan i kväll/natt. Känns inte så jobbigt med tanke på att det ändå bara är torsdag. Är tråkigare när det är helgen som ryker. Trots att jag även då sitter i pyjamasbyxorna jämt…
A tillverkade en finurlig grej här om dagen. Hon satt länge och väl inne i M´s rum. Tyst som en mus. I vanliga fall är det ju nåt hyss på gång vid de tillfällena men inte denna gång. Hon gjorde reservkorkar till pennorna. haha.
N är i en ny fas. En trevlig sådan. Det är som att hon upptäckt att hon kan se Här om dagen blev hon helt lycklig när hon fick syn på svamparna på sin snuttefilt och hon sliter hårt för att ta tag i allt hon ser
Detta Ullared! Vilket fenomen det blivit! Jag har svårt att se hur folk på samma sätt skulle vallfärda till Bloms (vilket typmässigt inte är så långt ifrån…) i Mellerud. Men vem vet, kanske skulle man köpa Bloms och göra ett Gekås 2 av det?!
Hur som haver. Igår lämnade vi barnen hos farmor och farfar (och jag är återigen så oändligt tacksam för att vi har den möjligheten och slipper ta dem med!) och åkte ner. M hade nog god lust att vända när vi insåg att det var helt tjock med bilar på parkeringen men trots det var det inga svårigheter att få plats (undrar hur många parkeringsplatser det finns, orkar inte googla, men det måste ju vara massor…).
Ingen kö in men tjock med folk väl inne. Och som vanligt blir man ju helt paralyserad när man kommer in och vet inte vilket håll man ska gå åt. Efter en liten stund har man dock fått ordning på sig själv och bara kastar ner saker i vagnen *s*
Samtliga julklappar till A är nu inhandlade. Underbart att slippa leksaksaffärerna innan jul detta år och i stället satsa på en sån där idyllisk jul med pepparkaksbak utan stress. Eller?
Och visst blir man köpgalen men det är väl det som är hela konceptet och vitsen med Gåkås. Eller? Men varför i hela världen ska jag köpa strumpbyxor med den där lilla katten på till A för 98:- på H&M om jag jag köpa dem för 29:- där? Och vill hon inte ha dem kan man sälja dem på Tradera. Gott om folk som säljer grejer därifrån
Således har vi nu bunkrat med strumpor, vantar, strumpbyxor och pyjamasar så det räcker till nästa gång! Tre barn fyller dessutom år innan jul och presenter till dem är fixade (även om det visade sig att jag får införskaffa ytterligare en *s*) Luciautstyrsel är också inköpt. M undrade lite på skoj om vi inte skulle köpa sängkläder med Barbapappa till oss själv och givetvis skulle vi ju det! Det blev så fint! Kolla:
Och egentligen skulle man nog behöva ha en vecka på sig för att gå igenom allt i affären. Efter ett par timmar är man ganska mör, trots kokosbollar, polarbröd och kaffe, och vill bara komma ut därifrån. Det är inte direkt så att jag orkar släpa mig igenom hela butiken ytterligare en gång för att jag råkade missa att kolla på nåt.
Innan vi åkte hem gick vi i alla fall in på Sko-Boo och köpte vinterkängor till A. Även M fick ett par skor. Själv kikade jag också lite men kände att budgeten var överskriden med råge och gav upp.
Vid 20.00 hämtade vi två trötta barn som haft det bra och åkte hem. Även om A uttryckte att ”När jag är uppe så här länge på natten blir jag så trött att jag bara vill kräkas!” så hade hon nog haft det ganska bra Bara att åka hem, slänga barn i sina sängar och börja sortera. Som tur är ska svärmor åka ner nästa vecka och kan lämna tillbaka lite impulsköp Dock måste jag säga att det var ovanligt lite av den sorten och att det mesta var planerade och bra grejer. M fick också tillfälle att köpa två nya filmer; Oggy och kackerlackorna och kamouflera dessa som julklappar till A. Vad gör man inte…
En lyckad dag blev det alltså. Och inte blev vi ovänner en enda gång. Även om det var nära när jag nära på körde av hälsenan på M med kundvagnen. Hahaha. Boris skulle uppfinna nåt mjukt skydd att sätta där fram. Det hade nog sparat många shoppingben
Idag stoppade jag N i sjalen (det är fantastiskt att se vilken skillnad det blir på flax-Axl i den. Eller ja, kanske inte så konstigt ändå, hon kan ju inte röra sig ) och åkte in till stan. Det är otroligt skönt att slippa ta med vagnen. Nu har man ju åter igen blivit påmind om hur dåligt barnvagns- och handikappsanpassat allt är…
I alla fall. Äntligen skulle det beställas tid! Och jag tyckte att det var hög tid för N att få höra ljudet och känna lukten av smärta Fast det kanske var en taskig tanke, det är ju ändå 18 år kvar tills hon också får vara med Nåja, det gjorde inget för det lilla otacksamma barnet sov sig genom hela det korta besöket. Ah! Men en tid blev det till mig ändå. 9 november. Fattar ni hur långt det är till 9:e november? Det är 7 veckor. Lika länge som som N har varit här. Och det känns ärligt talat som 7 år. Hur som haver är det gött med nåt att se fram emot i hösttristessen Jag måste bara fixa barnvakt. Hjälp?! Det får ordna sig.
Och vilket väder det är idag Tänk om alla höstdagar var sånna. Sol och lagom varmt. Helt perfekt Kanske kan man förhandla sig till en kvällspromenad i kväll?
Jag har också insett att det är en dålig idé att äta ballerinakex med N i sjalen. Inte bara för att möjligheten till viktminskning minskar drastiskt utan även för att det stackars lilla barnet sedan har fullt med kaksmulor i vartenda litet veck på kroppen… 
Väggen är klar!
Jaa… Efter en del om och men har äntligen bilderna kommit på plats. Visst blev det bra? Och det kan vi tacka M och hans laser för… Annars hade de väl fortfarande legat på golvet.
Idag har jag kommit mig utan för detta husets väggar. Inte så tokigt. Dagen började på Gårda Johan för att kika på mur- och marksten. OMG vad mycket det finns att välja på och ännu mer OMG vad det blir dyrt. Tänk att man kan lägga en massa pengar på sten liksom..! Men vi får väl börja i en ända, d.v.s. muren och så får vi ta det andra efter det. Huvudsaken just nu känns som att komma igång och att hindra folk från att köra på vår gräsmatta. Moowwaahhhaa!
Efter besöket där blev det en sväng till Lindex för att hämta ut paketet med A´s leggings och Maxi. Därefter hade vi en kort stund här hemma till att få upp bilderna på väggen och sedan försvann M iväg till gamlestan och helgens partaj. Själv ägnade jag den tidiga kvällen åt att försöka få A i säng som var ilsk som ett bi över att pappa inte var hemma. Det är skönt de dagar allt flyter på när man är ensam. De kvällar det inte gör det kommer tålamodsbristen fram igen… Nåja. Nu sover hon verkar det som. N ligger i vagnen brevid mig och jag firar lördagen med en skvätt Dooley´s och spanar in ytterliga webshopar värda ett besök…
Varför är min vill-ha-lista så lång? Den matchar tyvärr inte med saldot på kontot… Jag vill ha ett par nya stövlar. Har sett massor med fina i skobutiken här på torget. Hmm. Jag vill också ha ett par stadiga vinterskor/stövlar. Och det anser jag faktiskt att jag behöver. För hur gärna jag än skulle vilje går det icke för sig att ha converse under vintersäsongen i mitt yrke. Alltså är inte vinterskor bara ett ”vill-ha-objekt” utan också ett ”behöver-ha-objekt”. Vidare har jag sett en sjukt snygg jacka som skulle göra sig bra på mig. Vidare på listan står även en digitalkamera. Den senaste gav upp i Thailand. Av alla ställen… Sytemkameran i alla ära men när jag t.ex. vill fota min enda röda tomat i odligen som de förbannade mördarsniglarna inte gottat sig på känns det lite overkill med systemkamera. Nog för att det är en stor händelse, värd att dokumentera men ändå… Jag behöver också en ny tatuering. Och vid det här laget är vi väl uppe i ca sex månadsinkomster av min FP. Man behöver inte ha fått godkänt i matte C för att inse att det är en dålig ekvation. Tyvärr.
Nåja. Barnet, det äldre, är i alla fall vinterrustad så det räcker (förutom de där skorna då…) så nästa gång är det min tur. Men vart ska jag börja? Givetvis är ju tatueringen den viktigaste utgiften. Men också den största. Gah!
Annars rullar livet och dagarna på. Alla bilder till fotoväggen har kommit och sitter snyggt i sina ramar. Som fortfarande ligger på golvet… Dessa måste upp omedelbums eftersom det stör mig…
A har förvandlats till tonåring eller något liknande. Det är inte helt lätt att hantera alla gånger. Snarare; det driver mig till vansinne vissa dagar. Och henne med verkar det som.
Bebis-Axl flaxar vidare. Dock inte med samma intensitet som tidigare. Hon har taggat ner en smula och är inte lika flaxig. Det är skumt. Vart ska detta sluta? Men vilken ooooooooootrolig skillnad det är att ha en o-kolikbebis mot en kolikbebis Att det kunde vara så här trodde jag aldrig. Visst skriker hon men inte mer än vanliga bebisar. Bara att hålla tummarna för att det fortsätter i samma anda.
Jag ska försöka få ihop ansökan om examen och det var ju inte lika lätt som jag trodde. Ingen vill svara i telefonen heller. Har mailat så vi får väl hoppas på svar. Skulle väl egentligen behöva åka dit och prata med dem i stället men det blir ju så himla meckigt. Jag kan ju inte ta med mig alla barn… Ah!!
Idag har det varit en sån där dag då man inte vet om den har varit bra eller dålig. Den har helt enkelt bara varit. Ibland när vi alla är hemma samtidigt är det som att vi bara trampar omkring som en hög osaliga andar och inte vet vad vi ska ta oss till. Inte har vi heller tagit oss för och gjort nåt seiöst. Är vi ovana vid att umgås alla tillsammans? Ja, kanske är det så.
M har i alla fall städat två akvarium och nu ska vi väl äntligen bli av med ett av dem hoppas jag… Själv har jag faktiskt lyckats få ihop 12 bilder till fotoväggen och beställt dem. Jag beställde några bilder till på mina barn för jag känner att det nog faktiskt finns en person som kanske borde få se dem, som inte ens vet att det blivit ett barn till. Eller att jag alls varit gravid… Men det är mycket hon har missat de här åren. Nåja, några smakprov från bilderna kanske?
Blir nog bra… (Bebisen på bilden är A, 6 veckor, f.ö.)
Och jahapp! Så blev jag visst gräsänka ikväll igen M försvann som en oljad blixt in till stan i en taxi för att se på Nationalteatern. Jag förstår honom. Jag hade inte heller stannat hemma om jag hade fått frågan… Jag hoppas att han inser att denna kväll skrivs upp på ”listan”. För tro inte att det är gratis. Nänä Så jag får väl sitta här med mina ostbågar och kolla på Bröllopsfotografen på TV4 och hoppas att det blir en lugn kväll.
Fredag kväll var det här ja. M jobbar på mässan och slutar nog inte före 24. Så här sitter jag som en annan hemmafru och tittar på Doobidoo. Men men, A sover i sin säng och N ligger i vagnen här brevid och sover hon med. I alla fall till och från. Hon måste ju givetvis flaxa och orma lite så hon vaknar till med jämna mellanrum. Dock är hon *peppar peppar* inte våldsamt missnöjd utan accepterar att ligga kvar där. Så mamman tar sig en Gravendal päroncider (fast ärligt talat har jag smakat bättre sorter!) och har det rätt okej i sin ”ensamhet”.
Så här sitter jag nu då och ska börja gå igenom 40000 bilder (ja för det är vad vi har på den portabla hårddisken) för att hitta 12 st som ska bli min fotovägg. För ja, äntligen, är samtliga ramar inhandlade och tilltrixade (efter en så där två års funderande) så nu jäklar ska skiten upp!
Och så här var det tänkt att det skulle bli (fast givetvis på väggen ovanför de vita lådorna ni ser där bak ja…)
Men det tar emot att börja bläddra i alla de där bilderna. Det kommer ju att ta evigheter..! Men det blir nog bra bara jag får tummen ur att börja. Men A tycker att detta är ett spännande projekt och bidrar med hela sig själv för att det ska bli nåt att sätta i de där ramarna. Så jag fick ju ta några bilder på henne…
Sen fick mina kära sambo läsa här i går och blev helt ”förfärad” över hur jag valde att framställa honom på bild. Jag förstår inte alls vad han pratar om. Jag menar, i arbetskläder med en grillkorv i handen? Jag vet inte vad ni tycker man jag tycker i alla fall att det är en väldig rättvis bild av honom :-p Men ok, för husfridens skull har jag letat fram några andra alternativ…
Ja det var väl fint, eller vad tycker ni? Och eftersom man blir sjukt nostalgisk av att kolla på gamla bilder (samtliga är från sommaren 2003) tar vi två till:
Och egentligen finns det ju massor med roliga bilder men det får bli en annan dag tror jag för eftersom jag suttit här nu, och inte gjort det jag egentligen skulle, så är det dax för N att käka kvällsmat och gå upp och lägga sig i sin säng. Och eftersom allt är som det är, är jag tacksam för varje timme sömn jag får. Lika bra att följa med upp alltså. Jag ska bara samla ihop nappar, filtar, napplaskor, pulver, termos med vatten, minifom, sked…
Bye bye för denna gång!