Jaa! Så blev det klart. Nästan i alla fall. Det ska fixas lite här och lite där. En grind/dörr på baksidan ska ordnas och lite mer piff. Men det kommer. Och detta är en BRA början 
Okej, kanske inte världens mest fabulösa före och efterbilder, men jag räknar med att ni fattar skillnaden ändå 
En hög brädor (?) har levererats
Började med att ringa FK för att höra varför i hela världen jag fortfarande inte fått nån FP. Om det är nåt man ska hylla FK för så är det ju i alla fall deras förmåga att beta av en telefonkö. Man känner sig ju en smula missmodig när man får nummer typ 184, men fyra minuter senare var det min tur! 
Hur som haver fick jag prata med en trevlig man som inte kunde göra något åt det (givetvis) men som lovade att trycka på lite. Tack för det och Hejdå. 20 minuter senare blev jag uppringd av någon som uppenbarligen var min handläggare. En mycket trevlig dam var det. Jag får alltid prata med trevliga människor på FK, det är najs 
Hur som haver hade de/hon bara en fråga. Om jag jobbade vid sidan av min föräldraledighet/studierna? WTF. Under 45 dagar som gått sedan jag lämnade in begäran har de klurat på denna fråga men inte ringt mig. Om jag inte hade ringt, hade jag fått vänta till midsommar på mina futtiga kronor?! Hur som haver så jobbar jag ju inte (herregud, då hade jag väl talat om det!) så hon såg ingen anledning till att det skulle dröja så mycket längre innan pengarna skulle betalas. Det tackar vi för och räknar dagarna ett tag till då…
Annars? Har gjort gipsfigurer med A och laddat Prolistern med auktioner som ska upp.
Vi har skruvat på den borttagna långsidan på N´s spjälsäng eftersom hon puttar undan sin egen säng och trillar mellan hennes och vår. Det känns onödigt. Nu när den väl är på är ju halva smidigheten borta och vi kan väl lika gärna lägga henne i sitt eget rum. Jag ska bara orka forsla bort allt som finns där inne nu först…
Jag sätter mig ner en stund. Det är en dålig idé för då hinner jag känna efter. Och ska jag vara ärlig? Ja, varför inte, vad skulle jag förlora på det? Jag är så sjukt trött. Jag har tappat gnistan helt och hållet. Jag vill bara lägga mig ner och ta en månads paus. I trappan upp måste jag ta ett steg i taget och ta pauser eftersom mina ben inte vill bära mig. Huvudet snurrar och jag känner mig kräkfärdig. Tröttheten känns precis så där förlamande som i början av en graviditet (nej, jag ska inte ha fler kids) och hjärnan funkar öht inte alls. Jag är tankspridd, glömmer nycklarna i dörren flera gånger på raken och lägger osthyveln i skafferiet. Tålamodet och det goda humöret står på noll och jag vill bara sätta mig ner och grina en skvätt.
Varför? Jag vet inte. Livet är inte tyngre nu än det brukar vara och jag har ungar som sover skapligt. Det finns inga fler måsten än vanligt men ändå tar det stopp.
Det går över, det gör det alltid. Men just nu känns det som väldigt dålig tajming.
Nåja. Jag har fått ihop tårtorna i alla fall. Nu ska jag fixa fiskdammspåsar (samt trolla fram ett fiskespö från ingenstans).
Resultatet av två timmars hetsbakning. Nu är jag fan trött alltså.
Vi fick för oss att vi var kaksugna en dag…
Vi behövde choklad. Lördagsgodiset fick offras…
Pilligt!
Rester
Blanda, blanda
Smet
Äta smet…
…äta älg
Ett rätt ok resultat
Herregud vad det växer!! Har ni sett? Nu du grannen får du allt sätta fart med tomaterna!
Haha, nej jag skojar bara Vi har fått diverse chiliplantor av fina P (J, har du också varit med på ett hörn? ) och vi ska verkligen göra vårt bästa för att inte döda dem
I år ska vi slå på stort och förodla våra växter. Jag tror att det är enda sättet att få större och biffigare tomater än vad grannen har
Ok, idag på schemat står:
Tre rätt så rejäla punkter alltså.
M är hemma idag. Han målar taket i garaget. Garaget är ett hatprojekt här hemma. Det bästa hade varit om någon bara hade kommit och gjort om alltihop. Ni vet så där som på Roomservice. Målat och klart, ordning och reda, så man slipper få kramp när man går in där. Jag kan erkänna att jag inte brukar tillbringa särskilt mycket tid i garaget, men M är där desto mer. Inte för att skruva på bilar eller ägna sig andra ”manliga” intressen utan för att han har sitt jobb där. Garaget är som en omlastningscentral skulle man väl kunna säga. In och ut med brädor, gipsskivor, verktyg, murbruk, bilar, trehjulingar, blomkrukor o.s.v. i det oändliga. Och allt i en enda röra. Gräsligt.
I går fick jag ett smakprov av J´s tjusiga orkidé. Det fick mig att fundera över hur våra egna växter ser ut här hemma.
Den typiska växten här hemma är en garderobsblomma. Oändligt tacksam och totalt omöjlig att ta livet av. På andra plats har vi någon sorts palm och så länge den får vatten nån gång per månad och lite sol är den nöjd. Fine.
Sedan händer det ibland att vi (och andra…) försöker hotta upp vårat hem med en trevlig växt. Det går alltid dåligt. Alla växter som har blommor (utom just orkidéer faktiskt) är dömda att döden dö i detta hem. Diverse snittblommor brukar klara sig ett par dagar visserligen.
Men, sedan kommer det stora problemet: att slänga den döda växten. Det blir liksom bara inte gjort. Det är mängder med gånger som jag kommit på att ”just det, där står det en vas med tulpaner som vissnade för tre veckor sedan”, gärna i samband med ett tjusigt besök…
Problemet går dock att undvika. Så fort blomman ser lite hängig ut bär man in den i tvättstugan. Tada! Problemet löst (läs: gömt). Ett annat sätt är att helt enkelt gå in stenhårt för att blomman ska leva. Således är vår Julstjärna just nu den mest ompysslade växten här hemma . Varför? Jo, för att jag vet att den kommer att dö och jag orkar inte slänga den. Och i tvättstugan är det fullt.
Julstjärnan vs. Amaryllisen
Det var verkligen längesedan gräsmattan såg ut så här… Och även om det kommer mer snö så kan det omöjligtvis bli samma istäcke igen och våren är på väg. Har jag bestämt.
Annars idag? Bära tillbax all skit till det färdigmålade arbetsrummet…
Har varit på BVC idag. 9.5kg (på ett ungefär) vägde barnet in sig på. Det här med att mäta gick inget vidare (samarbetssvårigheter från bebisens sida) så hon fick snällt nöja sig med förra månadens siffror. Det tänkte jag ju inte alls nöja mig med så vi har utövat diverse mätövningar här och kunde till slut konstatera att hon är typ 69cm
Annars tar vi det lite halvlugnt. Jag, A och N hänger i soffan och har fredagsmys med popcorn och saft. M målar arbetsrummet.
Annars? N har definitivt en fas (under nätterna i alla fall). OMG, jag är helt mosad i hjärnan.
Jag kan ingeting om blommor och sånt. Men visst är det i alla fall lite märkligt att palmen (?) blommar?
För ovanlighetens skull så snöar det lite. Gjorde ett ryck och skottade en väg bak till altanen (för att jag skulle komma dit och kunna ställa ut N) runt 10. Vid 12.30 när det var dax att ställa ut barnet hade det ju nära på snöat igen alltihop. Suck. Men men. Nu har det ju i alla fall snöat så mycket att det livsfarliga islagret under är tillräckligt övertäckt för att man ska kunna ta sig ut. Det är trevligt.
I dag är det en ”bara vara” dag. Jag och A har slitit våra hår över varandra. Det är säkerligen inte lätt att vara en ”nästan femåring” men det är banne mig inte lätt alla gånger att vara förälder till en heller. (Just nu ligger barnet på golvet i sitt rum och sjunger en egenpåhittad sång ”Man kan inte tro att det är så trå-ååkigt, man kan inte tro att det är så trå-åå-ååkigt!!”) Och man kan ju undra hur jag tänkte när jag kom på att jag dessutom skulle klippa barnet denna dag Men det blev inte så tokigt ändå. Jag hade ju läst en artikel i Vi Föräldrar och tänkte ”äh, det där ser ju enkelt ut!” HAHA! Men som sagt. Ungen ser ännu rätt så normal ut. Och är nöjd dessutom. Även om det blev rätt snett där bak Men det fixar vi till nästa gång barnet ska bada (och med tanke på vilka evighetslånga kamper som utspelas kring det momentet tror jag att jag väntar ett par dagar…)
Liter bilder kanske vore trevligt. Var väl ett tag sen sist…
Tro det eller ej men det händer fortfarande att jag känner mig lite kreativ. N ska också få sitt namn ordnat. Nåt år.
Strumpkrig hos mormor. A skrattade så hon grät. (Och det gäller helt klart att passa sig för den där mormorn för hon var nog bättre på att pricka än A kunde tro *s*)
Det klippta håret
… från A:
Pappan vid läggdags: Vad ska du bli när du blir stor? A: Ingen kärring i alla fall!
A har fått utslag i ansiktet av ansiktsfärgen på McD igår. Jag smörjer henne med Bepanthen (eller vad den heter): Men mamma! Det är ju en rumpsalva, nu luktar jag ju rumpa i ansiktet! Senare i badet ger jag henne en mild tvål och ber henne tvätta den röda hakan. A säger: Men herregud! Ska jag ha snipptvålen? Jag kan väl inte ha både snipptvål och rumpsalva i ansiktet?! Herreguuuuuuuud!! Hahahaha!
Ja. A i ett nötskal.
PS: Suffletten har torkat. 8 av 10 gånger säger jag i samband med mina projekt ”att jag aldrig lär mig att bara låta bli…” Den här gången var det gång 9 eller 10. Det blev SÅ bra. Den ser ny ut. Måste göra resten av klädseln också nångång.