En smula trött
Jag måste vara i en fas (kan det vara utvecklingsfasen som sker runt v.1464? haha). Jag är trött på folk som tycker. Eller ja, jag får nog förklara mig lite tror jag.
Jag gillar verkligen folk som tycker, det är bra med åsikter och ställningstaganden. Men just nu känner jag mig lite matt över att en del bara ångar på i 110 utan att kanske någon gång se sina egna fel och brister. Och det är väl inget nytt att vissa helt enkelt ser sig själva som fullkomliga, så har det väl alltid varit och kommer med all säkerhet att fortsätta vara. Det är bara det att jag hyser så otroligt mycket större respekt (eller vad man nu skulle vilja kalla det) för stora tyckare som vågar se sig själv och sina åsikter/handlingar i vitögat, i ett utanförperspektiv och som kanske till och med vågar visa något annat än en hård yta. DET är vad jag gillar mest av allt!
Ah, jag vet inte varför jag bryr mig alls. Kanske är det för att jag under varje dag som livet går allt mer inser att allt inte alltid är svart eller vitt, att man ibland måste ompröva sina värderingar många, många gånger och att det alltid finns två sidor av samma mynt.
(Ja, detta innebär att jag blir lika trött på mig själv eftersom jag tycker så himla mycket jämt.)
Just nu känns det som att jag inte orkar läsa och höra mer sånt här på ett tag (ungefär som på samma sätt som att jag beslutade mig för att sluta besöka familjeforumet och i stället skriva en kritisk essä om det 
). Jag vill hellre ta del av verkligheten, livets svåra beslut och dilemman. Dvs om hur sjukt trött nån är, eller om denne ska käka falukorv eller köttbullar till middag eller om hon eller han hittat coola strumpor på rean. Jag vill ha humor och bitterhet på samma gång. Ironi, skratt och tårar. Pekpinnarna kan vi kanske spara till en annan gång (ja, det får gälla mig själv med tror jag).
Det är tur att jag har ett par godingbloggar att följa som uppfyller dessa kriterier. Annars hade det verkligen blivit obalans i mitt liv
Som grädden på detta mos går jag och lägger mig. N (som faktiskt är i en fas!) är på köpet förkyld. Hon snorar, hostar och tappar nappen. Så nu ska jag ligga där, i mitt skruvstäd hela natten, och vakna i morgon med påsar under ögonen som jag kanske kan fiska upp och stoppa i bh´n när jag lämnar A på fsk.
Vi, eller kanske rättare sagt jag har också fått bekräftelsen på förskoleansökningarna. Let the battle begin!