”Ah, datorn!!”
”Dumma dig som inte låter mig slå på den!”
”Ok, då tar jag fjärrkontrollen. Ha! Just watch me…”
… tappar fjärrkontrollen = katastrof
”Då tänker jag vandalisera mattan i stället!”
Så vände sig barnet ett kvarts varv = orkade inte lyfta upp långsidan på mattan. Just det, katastrof igen.
”Du och jag i rutan klockan åtta!”
”… tills dess tänker jag sitta här borta och vara sur”
Se där ja, vårens högskoleprov gav resultat. Vi skippar förskolan och går rakt på universitetet. Men det hade jag redan räknat med, jag har ju närt ett geni vid min… ehh… nappflaska 
Att såga av det känns som ett allt mer lockande alternativ.
Jag blir galen!!
Idag fick jag väcka N 8.20.
1. Varför sker det inte oftare?!
2. När det väl sker, varför sker det aldrig fredag-måndag?!
-
Jag har ont i mitt ben. Från höften och hela vägen ner i foten. Helt galet. Molande och strålande på något vis. Inget hjälper, kan varken stå, sitta eller ligga. Åtgärd? Såga av det?
-
Ok. Jag fattar att jag har en delikat bakdel, men fyra myggbett på samma skinka är inte okej!
Jag önskar att det alltid fanns någon annan att skylla på i alla lägen. Som när tomaterna dog, då var det mycket praktiskt att kunna skylla på frosten. Men tyvärr. Ibland är det helt enkelt bara min egen tankspriddhet, eller kanske till och med dumhet, som ställer till det.
Tomaterna alltså. De dog ju i frosten Och sen orkade jag inte tänka mer på tomater förrän M kom hem från sina päron med en hög plantor. Så idag när jag lämnat A tänkte jag att jag väl fick gräva ner de stackars plantorna i lådan. Sagt och gjort. Börjar gräva och stöter här och var på något som ser ut som ärtor. Vad tänker jag? Jo ”åh, vad konstigt, de måste vara kvar från förra året” (i lådan stod tomater förra året…). Så när samtliga fem tomatplantor sitter i jorden kommer jag på det. Just det. Jag hade ju satt sockerärtor i hela lådan för att jag förbannad över den misslyckade tomatodligen. Suck. Bara att så snällt och försiktigt ta upp tomaterna igen och nödplantera dem i en kruka.
Man skulle kunna säga att det ska bli ytterst intressant att se vart sockerärtorna växer upp. Om de gör det alls d.v.s….
Nödplantering…
800kg. Bara att börja gräva! Om det räckte? Nä, det är en tredjedel av det som ska i den ena ”lådan”.
Det ät praktiskt att gräva fast sina barn, då vet man vart man har dem.
En och annan sten letade sig ner i stöveln.
Kommandoran satt i sin vagn och höll koll.