Morgon
Det finns vissa saker i föräldralivet som tar emot lite extra. Skölja nerkräkta madrasser mitt i natten för att man glömt madrasskyddet när vinterkräksjukan härjar är en grej. Att behöva erkänna för stora barnet att man själv hade fel och hon rätt är en annan 
Sen finns det de där tillfällena som man känner något i stil med: ”men det var då själva f-n också!” En sådan situation uppstod i morse. N är ju som sagt i en fas just nu… På det har hon en redig förkylning. Snoret rinner i samma takt som dregglet och det vore en underdrift att säga att hon sover dåligt just nu (men vi är ganska nöjda över att skruttvagen inte har plant liggläge, perfekt för trånga luftvägar på dagtid).
Så när bestämmer sig barnet för att sova? Jo, givetvis på morgonen. Och det är just då det inte känns som någon höjdare att behöva slita upp barnet, stoppa ner henne i en overall och gå till förskolan. Jag ringde till och med M (som jobbar i krokarna idag) och frågade om han kunde tänka sig att komma hem och passa det sovande barnet…
Nåja, problemet löste sig självt av att hon vaknade 8.30. Så hann vi med både ny blöja och frukost innan vi gick.
Själv känner jag mig som en trött sill. Inte så mycket för att vi har en fas här (herregud, om man är snabb ner i sängen på kvällen får man välja sida och då tar man ju givetvis den längst bort!) utan för att jag nog delar N´s baciller. Det är sånna här dagar man är lite extra tacksam för de där 15 timmarna man har på förskolan…
februari 9th, 2011 at 09:54
Förskolan är lovely! B är på väg ur fasen tror jag så jag håller tummarna för att N’s förkylning och fas ger sig snart. En bra grej med föräldraskapet är ju hursomhelst all humor man stöter på och om inte du kan se det roliga i inlägget så kan jag i alla fall meddela att jag tyckte att det var gret fun, hahaha.
februari 9th, 2011 at 10:19
Ja men det är väl alltid trevligt att man kan glädja nån så här på morgonkvisten (hmm, förmiddag kanske det har hunnit bli…)
Åh vad skönt att B är på väg ur den där fasen, gött! På tiden
Det finns hopp alltså, haha.
februari 9th, 2011 at 12:43
Det finns hopp.. om 20 år när de flyttat hemifrån,skaffat jobb, körkort och respektive?
haha!!
nu e nätterna bra men dagarna förjävliga *morr*
hoppas ni repar er snart och e på benen igen.
februari 9th, 2011 at 12:49
Säg inte det! Det väl då man oroar sig och suckar över att man aldrig hör av dem eller ser skymten av dem länge
Tack tack, det går nog över så småningom
Hoppas lilla A rycker upp sig på dagtid också snart *s*
februari 9th, 2011 at 14:23
Haha, jobb och körkort vid 20 1/2?! Vad sägs om första året på högskoleutbildningen och Västtrafikskort
.
februari 9th, 2011 at 14:41
Eh ja, det var väl där jag var med. Minus första året på högskoleutbildningen. Haha!