Jag skulle ju kolla på Uppdrag granskning och se vad Skolverket hade för kritik ang. antimobbnings-programmen (eftersom jag jag läste den där rapporten förra året tror jag). Trodde jag. Det visade sig handla om kackerlackor i Norge i stället. Det var ju Kvällsöppet jag skulle se ja… Så nu har jag slösat bort en hel timme som jag kunde ha ägnat åt att läsa om tv-såpornas historia.
Morotsfisk och potatis. Samt snor. (”Fast lika glad för det är jag…”)
Det finns vissa saker i föräldralivet som tar emot lite extra. Skölja nerkräkta madrasser mitt i natten för att man glömt madrasskyddet när vinterkräksjukan härjar är en grej. Att behöva erkänna för stora barnet att man själv hade fel och hon rätt är en annan 
Sen finns det de där tillfällena som man känner något i stil med: ”men det var då själva f-n också!” En sådan situation uppstod i morse. N är ju som sagt i en fas just nu… På det har hon en redig förkylning. Snoret rinner i samma takt som dregglet och det vore en underdrift att säga att hon sover dåligt just nu (men vi är ganska nöjda över att skruttvagen inte har plant liggläge, perfekt för trånga luftvägar på dagtid).
Så när bestämmer sig barnet för att sova? Jo, givetvis på morgonen. Och det är just då det inte känns som någon höjdare att behöva slita upp barnet, stoppa ner henne i en overall och gå till förskolan. Jag ringde till och med M (som jobbar i krokarna idag) och frågade om han kunde tänka sig att komma hem och passa det sovande barnet…
Nåja, problemet löste sig självt av att hon vaknade 8.30. Så hann vi med både ny blöja och frukost innan vi gick.
Själv känner jag mig som en trött sill. Inte så mycket för att vi har en fas här (herregud, om man är snabb ner i sängen på kvällen får man välja sida och då tar man ju givetvis den längst bort!) utan för att jag nog delar N´s baciller. Det är sånna här dagar man är lite extra tacksam för de där 15 timmarna man har på förskolan…