En pärs
Hjälp. Ibland blir det bara för mycket på en gång. Den här, den här och den här ihop är onekligen något som får mig att grubbla värre än nånsin. Det är så deprimerande läsning att jag vill krypa in under en gråsten och gömma mig samtidigt som jag vill ta den där stenen och slänga den i huvudet på var och en av oss.
februari 1st, 2011 at 13:48
Japp. Min kärlek till ”Familjens projektledare…” är mycket stor. Man blir om möjligt ännu mer bitterfitta. Jag säger bara; kritorna i trappan.
februari 1st, 2011 at 14:24
Ja! Men jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken bitterfitta jag är/blir? Den förbannade, den rabiata eller kanske den triumferande eftersom jag hade (har) rätt?
Vi har också den jävla trappan. Förut hade vi akvariet men det såldes och nu har trappan axlat den rollen…