Welcome to the Jungle

Samtliga inblandade är nöjda. Coolast av allt är ju givetvis färgen. Helst vill A undvika att tvätta håret alls innan tisdag så hon kan visa upp sig på fsk

Eller? När A var fem månader fick vi en remiss till sjukgymnasten på Östra för att hon var platt bak på huvudet. Det var så dax då. Vi fick låna en specialkulle som hon skulle ligga på sidan i. Yeah yeah. Försök att få en fem månaders bebis att ligga still… Givetvis åmade hon sig ur den ideligen och så var det inte mer med det. Ett platt huvud är tydligen konsekvensen av ett barn som sover gott.

Så, nu köpte jag då en tjockare kudde till N. Vad händer? Jo, ungen halkar ideligen ner från kudden, tappar nappen, och sover sämre än sämst. Så nu skiter jag i den kudden och låter henne ha sin vanliga, plattare variant.

Funderar på om jag orkar åka runt och leta upp en frisör som har tid att klippa A. Jag skulle justera håret en smula och helt plötsligt ser hon inte klok ut längre. Detta måste åtgärdas (innan 2/11) annars blir det inga julklappar till mor- och farföräldrarna i år

WTF, jag bor i Göteborg. Det ska REGNA här!

Hur kan jag vara så vansinnigt trött när jag får sova hur bra som helst? Med undantag för lite nappletande sover vi ju alla bra så vad är grejen?! Idag när A kom in och väkte mig 8 trodde jag banne mig att jag hade fallit i koma. Och så är det mer eller mindre varje dag. Dessutom går jag ju och lägger mig i tid så inte kan det ju vara det heller.

Jaa… jag vet inte.

Nytt tema på bloggen här ja. Det hade ju varit roligt att göra en egen design men orka..?

Ja, som ni ser har jag lagt till tre länkar till bloggar jag brukar läsa Tipsa GÄRNA om fler läsvärda om ni har några på lager…

Följ min blogg med bloglovin

Jag tror bestämt att N är en jättebebis. Har precis sorterat ut alla kläder i 62 och lagt in 68. A var 5 månader när hon hade 68 och N är 2½. Vart ska detta sluta… Men det är klart, hon äter ju som en häst med… (Fast det gjorde ju visserligen A med när jag tänker efter)

Läste på GP att det ska bli snö i morgon. Och visst, jag har ju en himla snygg vinterjacka men jag hade verkligen inte tänkt att börja använda den redan nu Hoppas de har fel, som vanligt. Nästan alla löv på träden har ramlat av här på baksidan. Det är nog dax att erkänna att om det inte är vinter så är det i alla fall höst. Vi har två gigantiska grushögar som måste skyfflas undan nånstans innan det fryser… Jag borde också rensa ur all gammal sallad och annat jox. Hade planer på att sätta snödroppar nånstans också men som vanligt blir det väl inget av det detta år heller.

Har gjort 5 ugnspannkakor. En smula hysteriskt kan man tycka men vad gör man med 4 liter mjölk som gick ut i måndags? Trist att bara hälla ut ju. Så nu finns 20 portioner till A i frysen. Perfekt för måndagar och fredagar

N har fått låna ett gym av grannarna. Mycket uppskattat!

Detta Ullared! Vilket fenomen det blivit! Jag har svårt att se hur folk på samma sätt skulle vallfärda till Bloms (vilket typmässigt inte är så långt ifrån…) i Mellerud. Men vem vet, kanske skulle man köpa Bloms och göra ett Gekås 2 av det?!

Hur som haver. Igår lämnade vi barnen hos farmor och farfar (och jag är återigen så oändligt tacksam för att vi har den möjligheten och slipper ta dem med!) och åkte ner. M hade nog god lust att vända när vi insåg att det var helt tjock med bilar på parkeringen men trots det var det inga svårigheter att få plats (undrar hur många parkeringsplatser det finns, orkar inte googla, men det måste ju vara massor…).

Ingen kö in men tjock med folk väl inne. Och som vanligt blir man ju helt paralyserad när man kommer in och vet inte vilket håll man ska gå åt. Efter en liten stund har man dock fått ordning på sig själv och bara kastar ner saker i vagnen *s*

Samtliga julklappar till A är nu inhandlade. Underbart att slippa leksaksaffärerna innan jul detta år och i stället satsa på en sån där idyllisk jul med pepparkaksbak utan stress. Eller?

Och visst blir man köpgalen men det är väl det som är hela konceptet och vitsen med Gåkås. Eller? Men varför i hela världen ska jag köpa strumpbyxor med den där lilla katten på till A för 98:- på H&M om jag jag köpa dem för 29:- där? Och vill hon inte ha dem kan man sälja dem på Tradera. Gott om folk som säljer grejer därifrån

Således har vi nu bunkrat med strumpor, vantar, strumpbyxor och pyjamasar så det räcker till nästa gång! Tre barn fyller dessutom år innan jul och presenter till dem är fixade (även om det visade sig att jag får införskaffa ytterligare en *s*) Luciautstyrsel är också inköpt. M undrade lite på skoj om vi inte skulle köpa sängkläder med Barbapappa till oss själv och givetvis skulle vi ju det! Det blev så fint! Kolla:

Och egentligen skulle man nog behöva ha en vecka på sig för att gå igenom allt i affären. Efter ett par timmar är man ganska mör, trots kokosbollar, polarbröd och kaffe, och vill bara komma ut därifrån. Det är inte direkt så att jag orkar släpa mig igenom hela butiken ytterligare en gång för att jag råkade missa att kolla på nåt.

Innan vi åkte hem gick vi i alla fall in på Sko-Boo och köpte vinterkängor till A. Även M fick ett par skor. Själv kikade jag också lite men kände att budgeten var överskriden med råge och gav upp.

Vid 20.00 hämtade vi två trötta barn som haft det bra och åkte hem. Även om A uttryckte att ”När jag är uppe så här länge på natten blir jag så trött att jag bara vill kräkas!” så hade hon nog haft det ganska bra Bara att åka hem, slänga barn i sina sängar och börja sortera. Som tur är ska svärmor åka ner nästa vecka och kan lämna tillbaka lite impulsköp Dock måste jag säga att det var ovanligt lite av den sorten och att det mesta var planerade och bra grejer. M fick också tillfälle att köpa två nya filmer; Oggy och kackerlackorna och kamouflera dessa som julklappar till A. Vad gör man inte…

En lyckad dag blev det alltså. Och inte blev vi ovänner en enda gång. Även om det var nära när jag nära på körde av hälsenan på M med kundvagnen. Hahaha. Boris skulle uppfinna nåt mjukt skydd att sätta där fram. Det hade nog sparat många shoppingben

O´boy med Daim. Vilken grej!! (Bättre än dubbel-daim J, haha). 19:- på ÖB. Sjukt bra =) Och godast blir det om man värmer mjölken innan man häller i pulvret. Säkerligen inte en gnutta socker, men det får det vara värt!

I morgon bär det av till Ullared och Gekås med M. Barnen lämnas hos farmor och farfar. Det ska bli trevligt att göra nånting bara vi två. Det händer väl en gång vartannat år typ. Jag vet inte om det är med en viss skräckblandad förtjusning M ser fram emot detta, haha!

Jag har skrivit en låååång lista. Hade tänkt fixa julklapparna också. Håll tummarna för att det inte är gigantiskt mycket folk. Jag har ingen lust att tappa bort M och vara tvungen att efterlysa honom i högtalarsystemet

Ojoj. Klockan är knappt 20.00 och jag är helt slut. Det tar på krafterna att lämna huset…

Åkte i väg på fm och hämtade ut ett paket (en jacka) och fortsatte sedan till Backaplan. Inhandlade en Bumbo och A glömde Nisse i affären. Som tur var kom hon själv på detta innan vi hann åka iväg och ännu mer lyckosamt var att Nisse fanns kvar där han blev lämnad, stackarn… Lunchade på ett mindre hippt hak men med ack så god mat! Buffé med all sorts mat, bara att blanda friterade räkor, stekt makrill, pannkakor och sushi på samma tallrik. Detta med sushi var för övrigt första gången jag testade och jag måste säga att det var hemskt överskattat. Nån bit var väl helt ok men nä…

Vidare blev det en sväng till Maxi och sen hemåt. Bestämde mig för att ta tag i detta med vagnen som ju råkade ut för ett mindre (?) missöde här i förra veckan… Eller när det nu var. Jag och granne J slog våra kloka hjärnor ihop och med ytterligare hjälp av granne F fick vi av hela klädseln (inkl. sufletten). Borstade av det som gick och slängde sen i den i tvätten. Tog ut den för en liten stund sen men icke, ingen skillnad alls Lade mig på badrumsgolvet och skribbade skiten för hand och M tog sedan över. Verkar som att det kanske blir bättre. Nu är den i maskinen för andra gången…

Jag har också släpat in A´s gamla bilstol och även här, med hjälp av J, fått av klädseln. Det var välbehövligt. Gamla godisar och annat smått och gott fanns där under… Sömmarna hade gått upp här och var och efter mycket om och men fick jag sytt ihop dem med. Ordning och reda minsan.

Och här sitter jag nu i soffan och är helt slut. Det blir nog en tidig kväll skulle jag tro.

Det finns vissa saker här i livet som fascinerar mig. T.ex. det här med att en del människor är så övertygade om att deras synsätt är det enda rätta. Har jag valt fel yrke? Borde jag ha läst till psykolog eller beteendevetare i stället?

Jag har full förståelse för att man brinner för olika frågor i livet men att man är så våldsamt övertygad om sin sak att man ger blanka f-n i aktuell forskning (vilket i säg inte behöver innebära en sanning visserligen)  eller så insnöad i sin egen lilla låda att man inte ens klarar av att (och vill) ta en annan människas perspektiv är för mig en gåta. Jag vet inte om jag tycker att det är skrattretande eller skrämmande ärligt talat.

Jag pratar inte om någon särskild person eller om något särskilt ämne just nu utan tänker bara bara på själva fenomenet i största allmänhet. På sätt och vis kanske det är skönt att vara en sån person. Då har man ju sitt på det torra liksom.

Men, hur orkar man? Jag önskar att mina barn kan växa upp till personer med både god självkänsla och ett gott självförtroende. Men jag gör dem ju ingen tjänst i livet genom att inte lära dem att att vad som rätt för A i livet kanske inte är rätt för B. Det hade varit en sorg att se dem bli dömande personer som inte har förmågan att sätta sig in andra människors känslor och tankar (pedagogen talar…). Det handlar inte om att alltid behöva tycka lika om allt utan om förmågan att kunna respektera andra människor åsikter och beslut.

För att ta ett konkret exempel på vad jag menar kan jag nämna ett ämne som periodvis diskuteras vilt på ett visst familjeforum. Nämligen hur man väljer att ge sin bebis mat. Om jag nu t.ex. hade blivit så våldsamt provocerad av att Lena väljer att ge sin bebis mat i en nappflaska (trots att både Lena och bebisen är mycket nöjda med det), vem är det då som behöver hjälp med sina ”psykiska problem”?

Ett annat spännande ämne som ligger mig varmt om hjärtat är den Svenska förskolan. Jag tycker att det finns en hel del som borde åtgärdas lite varstans men varför då inte jobba på det? Att ta tillvara på det som är bra och försöka förändra det som är mindre bra? Nej, då ska man avveckla hela förskolan för den är direkt skadlig för barn. Man ska ögona böj säga upp sig från jobbet (alla har råd att leva på mannens (givetvis) lön och om man är ensamstående får man ringa soc) och ta barnen därifrån. Allt var nämligen bättre förr då alla mammor stod hemma (fastkedjade?) vid spisen, bakandes äpplepaj med förkläde på och mjöl på kinderna, medan barnen lyckliga sprang runt i varandras trädgårdar och hoppade i lövhögarna. Det fanns inga problem förr tydligen.

Och nu kanske ni tycker att det är jag som är snäv, som lite sarkastiskt häver ur mig detta? Och ja, så kanske det är. Men skillnaden ligger i att jag inte kallar Margareta för dum i huvudet och att hon är en barnmisshandlare för att hon väljer att ha barnen hemma i stället. För jag anser nämligen att det är Margaretas egna val att välja hur hon vill ha det. Det ska jag ge blanka f-n i (så länge hon inte misshandlar sina barn på riktigt eftersom jag har anmälningsplikt ). Jag kan nämligen tänka att ”bara för att jag inte vill vara hemma hela livet och baka äpplepaj så kanske hon vill det” och så behöver det inte vara mer med det.

Sen kanske jag väl tycka att det känns naivt att försöka stanna en  hel samhällsutveckling med argumentet ”det var bättre förr” och tro att bara för att jag inte jobbar kommer alla så småningom att sluta och livet återgår till 50-talet. Även i debatten kring barnmatning hojtas det friskt om ”ja men hur gjorde de förr då?! Då fanns ju ingen ersättning så då dog barnen”. Ja, men suck… Längre än så sträcker sig varken argument, fakta eller historiekunskaper.

Nåja. Det var dagens uppsats.

Visst är de underbara de små liven. Men de vet också hur de ska göra för att driva oss till vansinne mellan varven. Varje måltid här hemma ser ut på samma sätt (och ja, det blir ju några om dagen…). A är hungrig och vi plockar fram frukost/mellanmål/kvällsmat/lagar middag eller vad det nu är tid för. Väl på sin stol tar hon två tuggor och meddelar att hon är ”tjock i magen” samt att dagens mat är äcklig (oavsett om det är gårdagens favorträtt). Jag säger samma sak varje gång: ”OK, du bestämmer själv men när du går härifrån är det tack för maten och det blir inget förränn nästa gång”.  Och självklart går det inte mer än fem minuter innan hon kommer på att hon är hungrig och kriget utbryter (från hennes sida i alla fall). Men hon får snällt vänta tills det är dax för nästa mål och då börjar visan om… Det är roligt nästan jämt.

Jag har köpt ett nytt halsband, jag har ju två barn nu för tiden. Vi får väl se vilken kvalisort det är på det för det är ju inte äkta silver, men det får duga så länge… Jag borde verkligen börja göra egna.

Jodå. Igår tog jag mig mod och mailade en tandläkare! *applåd* Jag har bantat ner min lista på eventuella plågoandar (ja, förlåt men det är så det känns) till två kandidater. Jag mailade således den som hade en mailadress (och den som fanns närmst) och beskrev hur jag kände. Jag frågade vad de hade för erfarenhet av tandvårdsrädda patienter och att jag skulle komma att behöva både lugnande innan och all tänkbar bedövning under tiden för att alls ta mig dit. Så nu har de en vecka på sig att svara med med något pedagogiskt annars går jag på nästa alternativ som redan på presentationen berättar att de har koll på läget (som jag visserligen måste ringa men det får det vara värt). Så här är alltså mina alternativ:

1. http://www.amhulttandlakarna.se/

2. http://www.tandlakarelenaborjesson.com/

Vad tror ni? De ser väl inte så farliga ut? Och ja. Det spelar ingen roll hur trevliga de är på folktandvården där M går, sorry, men folktandvården kommer för alltid att vara i hopkopplat med tortyr för min del.

Jag berättade för M om mina planer och han förstod nog att han inte riktigt insett vidden av det hela. Men det är väl inte så konstigt. Var och varannan människa säger ju ”Ja… men jag tycker också att det är lite läskigt att gå till tandläkaren…” (och så även han) Och jaja, visst. Men det har knappast hindrat er i 8 år eller? Och om så är fallet, välkommen till min värld! Så därför är det så skönt att höra från en del av er andra som erkänner att ni måste ha lugnande innan och i princip bli burna både dit och därifrån.

Fortsättning följer…

Var på föräldragrupp igår. Bad bvc-sköterskan kika i munnen på N och två tandanlag konstaterades Behöver dock inte betyda att de bryter igenom det närmaste och skönt vore väl det! Vi får se.

Och som ett brev på posten, när jag väl erkänt för mig själv att jag måste till tandläkaren, har jag haft en natt from hell. Aj aj och tankar som snurrat kring den där hemska borren och den där tången de drar ut tänder med… Varken Alvedon eller Ibumetin hjälpte. Till slut tog jag två Treo framåt 4-snåret och kunde äntligen somna. Det märkliga är bara att nu är det borta igen, jag känner ingenting! Som sagt. Det kommer och går. Jag hade dock föredragit om det höll sig borta på natten så jag kunde få sova. Idag ska jag googla ”tandläkarskräck + göteborg” och se om jag hittar nån stackare som är van vid sånna som mig. Men vad säger man? ”Hej, jag måste ha hjälp med mina tänder men bara tanken på att komma får mig att vilja kräkas och jag behöver en dos knark för att överhuvudtaget sätta mig i stolen!”?

Att alla barn är olika är väl ett mantra som jag fått inborrat i min hjärna och som jag själv är en flitig förespråkare av. Märkligt nog tror man ändå att ens egna barn ska vara rätt så lika Men icke. En liten tand är på väg upp på N och jag skymtar även en brevid. A var 11 månader när hon fick sin första. Ska bli intressant att se när de vill ploppa upp.

Och på tal om tänder. Jag har kommit till insikt om att jag själv behöver gå till en tandläkare. Det är bara det att jag har EXTREM tandläkarskräck. Min tandhistoria är kantad av urdragningar, borrningar, tandställningar, bedövningssprutor som inte verkat och röntgenundersökningar som man bara ville kräka sig igenom. Och givetvis skräcken i väntrummet innan… Detta (och att det varit en ekonomisk omöjlighet) resulterade ju givetvis i att så fort tandvården inte längre var gratis och jag blev ”tvångsinkallad” flydde jag hals över huvud därifrån och har således inte besökt tandläkaren sedan jag var 19. Korkat? Ja visst, självklart, och nu sitter jag här med en molande värk som kommer och går. Den är diffus och hanterbar men jag inser ju att det är ohållbart i längden. Helst skulle jag bara vilja bli sövd och få hela skiten åtgärdad men det är ju inget alternativ. Jag har också hört talas om att vissa mottagningar har lustgas? Kanske, kanske skulle det vara ett alternativ? Nåja. Jag ska smälta att jag ens insett att jag borde gå och kanske kan jag ta mod till mig för att beställa en tid innan årsskiftet… Dessutom vägrar M att förstå hur det känns. Det är mer ”äh, men det är väl bara att pallra sig dit?”. Kanske inte någon vidare bra metod… Och ekonomiskt känns det som att jag får välja på tänder eller körkort för gratis kommer det inte att bli.