Welcome to the Jungle

A är just nu i en period där hon älskar allt som är knasig. Det är roligt för då behöver inte allt vara som vanligt. Till A´s stora lycka och pappans stora förskräckelse serverades igår blågröna makaroner och A utbrister glatt ”Mamma, du är gaaaaalen!” samtidigt som hon håller på att skratta ihjäl sig. Och det är vid sånna tillfällen som man påminns om att det ibland är det lilla som blir den stora lyckan.

I fredags när vi var hos frisören fick vi vänta en stund och gick till biblioteket så länge. A hittade ett gungfår. Hon började prata om att hon skulle rida på hästen. Jag frågade henne om det verkligen var en häst hon satt på. Hon slängde ett extra öga på den och sa ”Näää… Det är det ju inte”. Jag frågade henne om vad det var för djur och hon utbrister ”Det är ju en GET!” (och givetvis följt av ett skratt ända från tårna…)

Insåg idag, efter att ha kollat temperaturen (-7), att det nog var läge för vintermundering från topp till tå. Och hur förberedd man än är är det ju aldrig tillräckligt. Vi har ca en halvtimme på oss på morgonen och under den halvtimmen ska både N och A äta, alla vi tre ska få på oss kläder och komma oss i väg. (Jaja, vi skulle väl kunna gå upp tidigare också men då blir det ju ingen match ) Insåg ju att jag varken hade satt namnlappar i skorna, sytt upp hällorna på overallen eller fixat en vintermössa till A. Stressigt värre kan jag lova! Efter att ha löst alla de problemen, samt bytt kläder på A två gånger efter att hon sölat ner sig totalt av frukosten, matat N i babysittern på toa, plockat upp A ur en grop som hon trillat i på (den långa…) vägen till förskolan kom vi oss äntligen dit. Och vad händer då. Jo, de ska vara inne! Ah, så mycket för det stressandet Annars är de alltid ute vid 9 när jag lämnar A och jag släpar alla kläder fram och tillbaka eftersom det helt enkelt är lättare än att stå där och krångla på allt. Nåja. Hon fick provat sin overall en stund i alla fall