Gah!
Var på föräldragrupp igår. Bad bvc-sköterskan kika i munnen på N och två tandanlag konstaterades 
Behöver dock inte betyda att de bryter igenom det närmaste och skönt vore väl det! Vi får se.
Och som ett brev på posten, när jag väl erkänt för mig själv att jag måste till tandläkaren, har jag haft en natt from hell. Aj aj och tankar som snurrat kring den där hemska borren och den där tången de drar ut tänder med… Varken Alvedon eller Ibumetin hjälpte. Till slut tog jag två Treo framåt 4-snåret och kunde äntligen somna. Det märkliga är bara att nu är det borta igen, jag känner ingenting! Som sagt. Det kommer och går. Jag hade dock föredragit om det höll sig borta på natten så jag kunde få sova. Idag ska jag googla ”tandläkarskräck + göteborg” och se om jag hittar nån stackare som är van vid sånna som mig. Men vad säger man? ”Hej, jag måste ha hjälp med mina tänder men bara tanken på att komma får mig att vilja kräkas och jag behöver en dos knark för att överhuvudtaget sätta mig i stolen!”?