Welcome to the Jungle

Att alla barn är olika är väl ett mantra som jag fått inborrat i min hjärna och som jag själv är en flitig förespråkare av. Märkligt nog tror man ändå att ens egna barn ska vara rätt så lika Men icke. En liten tand är på väg upp på N och jag skymtar även en brevid. A var 11 månader när hon fick sin första. Ska bli intressant att se när de vill ploppa upp.

Och på tal om tänder. Jag har kommit till insikt om att jag själv behöver gå till en tandläkare. Det är bara det att jag har EXTREM tandläkarskräck. Min tandhistoria är kantad av urdragningar, borrningar, tandställningar, bedövningssprutor som inte verkat och röntgenundersökningar som man bara ville kräka sig igenom. Och givetvis skräcken i väntrummet innan… Detta (och att det varit en ekonomisk omöjlighet) resulterade ju givetvis i att så fort tandvården inte längre var gratis och jag blev ”tvångsinkallad” flydde jag hals över huvud därifrån och har således inte besökt tandläkaren sedan jag var 19. Korkat? Ja visst, självklart, och nu sitter jag här med en molande värk som kommer och går. Den är diffus och hanterbar men jag inser ju att det är ohållbart i längden. Helst skulle jag bara vilja bli sövd och få hela skiten åtgärdad men det är ju inget alternativ. Jag har också hört talas om att vissa mottagningar har lustgas? Kanske, kanske skulle det vara ett alternativ? Nåja. Jag ska smälta att jag ens insett att jag borde gå och kanske kan jag ta mod till mig för att beställa en tid innan årsskiftet… Dessutom vägrar M att förstå hur det känns. Det är mer ”äh, men det är väl bara att pallra sig dit?”. Kanske inte någon vidare bra metod… Och ekonomiskt känns det som att jag får välja på tänder eller körkort för gratis kommer det inte att bli.