Welcome to the Jungle

Så hände det igen… Men den här gången hade samtliga änglavakt. Tack och lov. Men det är väl inte så konstigt att man hinner tänka många tankar trots att man vet att allt gått så bra som det nu kunde gå. Ett liv kan släckas så ofattbart fort och orättvist.

På sätt och vis är det tragiskt att det måste ske olyckor för att man ska stanna upp och tänka efter. Tänka på vad man har och hur otroligt tacksam man är för det. Tänka på alla man håller kärt, hur nära eller långt borta de än är och hur mycket de betyder för en.

Jag känner ofta att jag är för långt borta. Från allt och alla. Det är så många som jag vill vara närmre, som jag ofta saknar och som jag önskar att jag kunde träffa oftare. Men alla har vi våra liv på olika platser runt om och det är inte mycket mer man kan göra åt det.

I detta inlägg och under denna kväll tänker jag på er alla. Ni som känner er träffade har alla en speciell plats i mitt hjärta och jag är otroligt tacksam för att ni finns.

♥