Welcome to the Jungle

Så var det dax för BVC idag igen då. Även denna gång tog vi buss och det gick en smula smidigare denna gång då det bara var vi på bussen, typ. Jag kände mig inte fullt lika mycket som en fejk-mamma. Hur som haver så blev barnet både vägt och mätt. Hela 4910g och 55.5cm blev dagens resultat. När vi var färdiga där tog vi en sväng till Amhult. En lagom promenad på ca 10 minuter En sväng genom Lindex för att kolla om det fanns leggings till A. Hon har, efter 2 års vilda protester, kommit på att det är ok att ha detta igen. Men nej nej, självklart fanns ju inte rätt storlekar. Detta irriterade mig så till den milda grad att jag väl hemma gick in på hemsidan och beställde ungefär samtliga varianter som fanns. Hmm. Vi tog också en tur genom Ica Maxi. Där bestod dagens shopping av ett par fodrade gummistövlar till A (varför är det bara hon som får alla grejer i den här familjen?!), märkpennor och Pommes frittes-krydda. Jaa… Väl hemma igen fick det, tillsammans med grannen, bli en beställning på H&M. Dock var det en hel del i min lista som inte fanns på lager och vem orkar vänta på sånt? Men en fodrad gummijacka och en fleecejacka blev det i alla fall. Och det var väl egentligen det enda jag skulle haft från början

De tre första bilderna till fotoväggen har anlänt. Jo, för de levererar varje storlek för sig då det tar olika lång tid att ordna storlekarna. Helt galet. Jag skulle faktiskt inte ha några problem med att få samtliga bilder på samma leverans…

Idag har jag fått sålt en toktråkig skolbok. Yeah! Tyvärr räcker väl inte den summan till en ny tattoo nej… Fast om jag blev av med samtliga böcker jag ha i hyllan här så skulle jag nog nästan vara där. KOM OCH KÖÖÖÖP!!

Och dagens bild då? Jo, en badbild kanske?

Knappt har man hunnit krysta ut ungen och komma på vad som är fram och bak på de där små blöjorna innan frågan kommer: ”Ska hon döpas?” eller ännu hellre: ”När blir det dop?” Det faschinerar mig att detta fortfarande är så stort och så självklart. Idag föds vi inte längre in i Svenska kyrkan utan det är genom dopet som man tas upp i den kristna tron och församlingen. Ungefär. Det har ju ingenting med namngivning att göra (för det sköter Skatteverket för alla som inte visste det…). På svenskakyrkan.se finns följande att läsa: ”Genom hela kyrkans historia har dopet varit den synliga bekräftelsen på varje människas självklara samhörighet med Gud.” … ”Med dopet hör man hemma i en gemenskap som sträcker sig bakåt genom historien ända till Jesus själv, och framåt tillsammans med alla andra människor som på något sätt vill höra till Jesus. Man välkomnas in i Svenska kyrkan och den lokala församlingen.” och ”I dopet säger prästen barnets namn högt och tydligt. Kanske är det första gången släkt och vänner hör det. Många tror därför att dopet bara är en namngivningscermoni. Men dopet rymmer så mycket mera. Dopet är ett tecken på att ditt barn hör ihop med Gud som aldrig överger någon.” 

Ja, jag vet inte. Behövs fler anledningar till att jag inte vill döpa mina barn? Och hur kan detta vara så svårt att förstå? En fin tradition? Nej, för mig är det inte det och jag skulle känna att det vore vansinnigt att stå i en kyrka och låta mitt barn upptas i en tro jag själv inte har. Och det är väl min uppgift, om någons, att vara den som aldrig överger mina barn? Så nej, inte heller Axl kommer att döpas. (Och ordet ”dopad” har jag lånad av grannen för att det är så himla roligt!)

Så, då har vi rett ut detta och kan återgå till det normala livets frågor och händelser. A är idag hos farmor och farfar, till hennes stora lycka. Själv har jag inte tänkt göra mycket. Jag hade en städ- och tvättdag igår så det kan jag i alla fall slippa. N hade en halvdålig kväll och natt och gjorde verkligen skäl för sitt ”andra” namn. Det började med att hon bröt ut i ett illvrål när M skulle lägga henne igår kväll och det har ju aldrig hänt (i hennes 4 veckor långa liv…). Efter en stund gav hon sig men ägnade sedan resten av kvällen och natten åt ett ormande och flaxande utan dess like. Tack och lov sov hon ju ändå emellanåt. Jag är väldigt sugen på att låta henne flytta in i sitt eget rum men det får vänta tills hon i alla fall sover förbi 02-maten och sover till 05-06 nånting. Sen är hon ju nappoman på kvällen och när den ramlar ur är livet inte roligt. Så tills vidare får hon ligga kvar inne hos oss.

Kvällsmys på en söndag

Ännu en dag. En rikig söndag. Fast utan söndagsångesten och det är inte så dumt. Men samtidigt undrar jag vad jag ska göra med min hjärna och mina fingrar nu när jag inte går i skolan längre?! Kan jag något annat än att gå i skolan egentligen? Höstterminen har börjat och här sitter jag… Nog för att det är fantastiskt roligt och intressant att vara föräldraledig (hmm, eller ja… nu är jag väl inte helt ärlig kanske, i alla fall inte de första tre månaderna…) men ärligt talat alltså. Hur man än vänder och vrider på det saknar jag att prata med vuxna männsikor! Speciellt med tanke på att jag läste på distans hela vårterminen…

Jaja, skit samma.

Idag har det verkligen varit blandat väder Granne J kom förbi en sväng och berättade att de hade varit på stranden och badat. En timme senare såg det ut så här här hemma:

Ingen dålig regn- och hagelskur kan jag lova

A skulle ju givetvis ut och springa i regnet och halkade runt på haglet som Bambi. Men nöjd (och blöt!) var hon

Jaja. Och resten av familjen då? Jodå. M trillade in nångång här under natten efter kvällens partaj. Jag skulle nog nästan kunna säga att han var nära på städad. Inte illa. Sedan fick han sovmorgon denna dag. Så nu hoppas jag verkloigen att han är nöjd

N har haft en rätt bra vecka. Hon ormar och flaxar fortfarande(fast det är ju sån hon är *s*)  men marathonskrikningarna har faktiskt *peppar peppar* lyst med sin frånvaro de flesta kvällar. Om det beror på Sempers magdroppar eller på Minifom eller vad det nu är vågar jag inte svara på (och inte heller sluta med!) men skönt är det. Jag håller tummarna för att det håller i sig. Men med A började ju skrikveckorna först vi 5 veckor (eller nånstans där i alla fall) så än ska vi inte ropa ”hej”.

Idag har det varit en sån där dag då man inte vet om den har varit bra eller dålig. Den har helt enkelt bara varit. Ibland när vi alla är hemma samtidigt är det som att vi bara trampar omkring som en hög osaliga andar och inte vet vad vi ska ta oss till. Inte har vi heller tagit oss för och gjort nåt seiöst. Är vi ovana vid att umgås alla tillsammans? Ja, kanske är det så.

M har i alla fall städat två akvarium och nu ska vi väl äntligen bli av med ett av dem hoppas jag… Själv har jag faktiskt lyckats få ihop 12 bilder till fotoväggen och beställt dem. Jag beställde några bilder till på mina barn för jag känner att det nog faktiskt finns en person som kanske borde få se dem, som inte ens vet att det blivit ett barn till. Eller att jag alls varit gravid… Men det är mycket hon har missat de här åren.  Nåja, några smakprov från bilderna kanske?

Blir nog bra… (Bebisen på bilden är A, 6 veckor, f.ö.)

Och jahapp! Så blev jag visst gräsänka ikväll igen M försvann som en oljad blixt in till stan i en taxi för att se på Nationalteatern. Jag förstår honom. Jag hade inte heller stannat hemma om jag hade fått frågan… Jag hoppas att han inser att denna kväll skrivs upp på ”listan”. För tro inte att det är gratis. Nänä Så jag får väl sitta här med mina ostbågar och kolla på Bröllopsfotografen på TV4 och hoppas att det blir en lugn kväll.

Fredag kväll var det här ja. M jobbar på mässan och slutar nog inte före 24. Så här sitter jag som en annan hemmafru och tittar på Doobidoo. Men men, A sover i sin säng och N ligger i vagnen här brevid och sover hon med. I alla fall till och från. Hon måste ju givetvis flaxa och orma lite så hon vaknar till med jämna mellanrum. Dock är hon *peppar peppar* inte våldsamt missnöjd utan accepterar att ligga kvar där. Så mamman tar sig en Gravendal päroncider (fast ärligt talat har jag smakat bättre sorter!) och har det rätt okej i sin ”ensamhet”.

Så här sitter jag nu då och ska börja gå igenom 40000 bilder (ja för det är vad vi har på den portabla hårddisken) för att hitta 12 st som ska bli min fotovägg. För ja, äntligen, är samtliga ramar inhandlade och tilltrixade (efter en så där två års funderande) så nu jäklar ska skiten upp!

Och så här var det tänkt att det skulle bli (fast givetvis på väggen ovanför de vita lådorna ni ser där bak ja…)

Men det tar emot att börja bläddra i alla de där bilderna. Det kommer ju att ta evigheter..! Men det blir nog bra bara jag får tummen ur att börja. Men A tycker att detta är ett spännande projekt och bidrar med hela sig själv för att det ska bli nåt att sätta i de där ramarna. Så jag fick ju ta några bilder på henne…

Sen fick mina kära sambo läsa här i går och blev helt ”förfärad” över hur jag valde att framställa honom på bild. Jag förstår inte alls vad han pratar om. Jag menar, i arbetskläder med en grillkorv i handen? Jag vet inte vad ni tycker man jag tycker i alla fall att det är en väldig rättvis bild av honom :-p Men ok, för husfridens skull har jag letat fram några andra alternativ…

Ja det var väl fint, eller vad tycker ni? Och eftersom man blir sjukt nostalgisk av att kolla på gamla bilder (samtliga är från sommaren 2003) tar vi två till:

Och egentligen finns det ju massor med roliga bilder men det får bli en annan dag tror jag för eftersom jag suttit här nu, och inte gjort det jag egentligen skulle, så är det dax för N att käka kvällsmat och gå upp och lägga sig i sin säng. Och eftersom allt är som det är, är jag tacksam för varje timme sömn jag får. Lika bra att följa med upp alltså. Jag ska bara samla ihop nappar, filtar, napplaskor, pulver, termos med vatten, minifom, sked…

Bye bye för denna gång!

…hela tre läsare på min nya blogg, jag är STOLT

Men det är faktiskt nästan med en liten tår i ögonvrån som jag avslutar den förra. 277 inlägg sen 2008. Vad ska jag göra med dem? Jag kan ju inte bara radera alltihop? Det är ju i alla fall en halv utbildning, en graviditet och en förlossning där. Och en hel del annat. Hmm, sitta och kopiera över till ett textdokument? Tja, jag vet inte. Det tåls att tänkas på.

Hur som haver så har dagen börjat ganska bra tycker jag. Det är inte klokt vad det gör för humöret när barnen låter bli att skrika (ja, båda två…) Och inte gör det saken sämre att solen faktiskt orkar sig fram en (mycket liten) smula

Jag kan också, här och nu, reservera mig för samtliga stavfel som ni kommer att hitta här. Jag skriver på min mini-pc och oftast har jag dessutom om bebis i knät. Jag ser här att det finns en stavningskontroll här men det vet vi ju sedan tidigare att sånna ska man icke lita på! Jag brukar försöka orka läsa igenom det jag skriver men inte alla gånger. Och så var det med det.

Bilder har jag ju förstått att man ska ha i en blogg med. Och här finns ju faktiskt möjligheter att lägga upp lite fler än på det förra. Trevligt. Ja, vi kan ju alla räkna ut att 99% av bilderna kommer att vara på kidsen men det får ni ta. Det tycker ni är så roligt så Det kan hända att jag blir inspirerad av mormor med och lägger upp nån bild på en tjusig blomma eller så. Andra personer kommer dock inte förekomma så länge ni inte ger mig tillstånd till det Så då kan vi ju kika på lite bilder då, eller vad säger ni?

Om det är någonstans som lilla puman är nöjd så är det i sin egen säng på kvällen. Först ägnar hon sig åt sitt vanliga flaxande och ormande och sen somnar hon så snällt så *mamma gillar*

På morgonen är dock de små liven inte lika nöjda med att ligga kvar i sina sängar. Eller någon säng alls om jag ska vara ärlig…

Fördelen med att skrika så mycket är att man blir stark och orkar klättra omkring på sin lommhörda mor…

Att vara nöjd i en hel timme än nästan sensation och måste därför dokumenteras noga! (…även om barnet inte ser så där våldsamt positivt ut nu ser jag. Men hon var tyst )

”Och innan jag somnar föredrar jag att få ligga så här en liten stund”

Nog med bilder för denna gång. Idag är planerna få. Det är faktiskt ganska skönt att med gott samvete bara sitta i soffan och inte göra något vettigt alls när jag lämnat A på förskolan. Dock behöver jag variera sittplats i soffan för M klagar på att den är nersjuken här och var och att det är mitt fel, att det är jg som suttit sönder den. Och det har han helt rätt i   Men det kan jag lova att han också hade gjort om han hade gått upp 19kg på ett halvår och dag ut och dag in under den tiden var tvungen att sitta och läsa och skriva en massa skolgrejer Men visst, jag ska tänka lite på att jag roterar :-p

Men som sagt. Förutom att jag med jämna mellanrum ska byta sittplats i soffan tänker jag inte göra något alls innan det är dax att ge N mat 13.30 och därefter hämta A kl.14 Eller jo, jag ska hålla tummarna för min vän M som nu har gått alldeles för många dagar över BF med barn nr.3 och som ska in på koll idag. Men jag drömde att hon hade skrivt på sin FB att hon fått en liten pojk och eftersom jag vet att allt man drömmer är sant så bådar det ju gott

Ja… Så har jag då tagit steget och startat en RIKTIG blogg. Sen att det råkar vara en sån här tjusig gratisvariant för att jag inte har någon som helst förmåga, kunskaper och intresse att själv ordna med sånnahäringa koder och grejer för att skapa en egen är en annan sak.

Så med detta vill jag alltså hälsa er välkomna till The Jungle För det är precis vad det är här i ”gula villan”. Just när man började känna att man hade det här med livet under kontroll, att det var ganska smidigt när det lilla barnet började bli stort och kunde fixa en macka själv damp det ner ett nytt litet underverk och vips så har livet och vardagen ställt sig på sin spets igen.

Här kommer ni alltså få ta del av den fantastikt spännande vardagens vederbödor Tycker ni att jag är gnällig? Tja, då har ni nog rätt

Kanske är det också på plats med en lite mer visuell presentation av några av oss:

Självaste morsan här uppe då…

The dad… (och vårt hus som riktigt ofärdigt skymtar där bak…)

A, the big sis…

Bebis N, ”Axl”