Welcome to the Jungle

Ja, ni känner ju säkert till min egen personliga inställning till barndop. Men! Det innebär självklart inte att jag är så enkelspårig och trångsynt att jag inte respekterar andras åsikter i ämnet och inte kan glädjas å goda vänners vägnar! Därför har vi idag bevittnat hur den lilla godingen I fått håret doppat i det heliga vattnet. Och jodå, det var en mycket fin och trevlig dag som vi tackar värdfamiljen EDEI för Det är också rätt intressant att få ta del av ett barndop med en femåring vid sin sida. Det är inte helt lätt att svara på frågor som ”var är Jesus?”, ”vad handlar den här sången om?”, ”varför har prästen luciakläder på sig?” och ”kolla! De har målat i taket! Vem är det som är på bilden?” när man själv inte är troende N höll sig rätt sansad under akten men hade ett och annat livfullt samtal med den trumpetande ängeln i taket. Skit i spelande och färgglada mobiler till bebisarna, häng upp en gipsängel i tremetersstorlek över skötbordet i stället!

A fick också äran att hjälpa till vid paketöppningen och kommentaren till detta var (givetvis): ”Jag vill också döpas!” Och ja, vad svarar man på det? ”Ja du, lilla vän, det kan du gärna få göra när du själv bestämt att du vill upptas i den kristna tron och gemenskapen”? Men vem vet. I morse grubblade hon över huruvida hon skulle tro på detta med Gud och Jesus eller ej. Jag tycker själv att jag är rätt så duktig på att svara fördomsfritt och pedagogiskt i stil med: ”Jaa… en del människor tror att bla, bla, bla och en del andra människor tror bla, bla, bla…” och låter henne, så gott det går, tro och tycka vad hon själv vill.

Och så raskt över till nästa ämne: Igår hade vi en trevlig sammankomst med vår föräldragrupp. En annan dag ska jag tycka lite mer om detta med föräldragrupper, så idag nöjer jag mig med att säga att det var mycket trevligt! Jag passar också på att för all framtid tacka för mat/fika/kaffe och trevligt sällskap vid dessa träffar eftersom jag aldrig kommer ihåg att göra det på plats när jag ska samla ihop mig själv, alla barn och alla saker vi strött omkring oss

Så till kvällens slutkläm; jag har fått bannor om att jag är för dålig på att blogga om mina fynd, vart man hittar gratisprylar och trevliga webbutiker Därför: Jag, K, lovar och försäkrar på heder och samvete att jag skall säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra samt att i fortsättningen dela med av allt jag hittar under fliken ”Dagens tips”

Over and out!

Under en frukostdiskussion i ämnet politik:

Herregud, du och jag är ju inte kompatibla alls! Du är ju som en trefaskontakt och jag som en tvåfas. Eller som om man tankar diesel i en bensinbil. Ohhhh! Scary!

Ja, ibland har jag helt enkelt inte så långa utläggningar att komma med utan mest lite lösryckta tankar. Så då gör vi väl plats för dem också, eller hur?

Vi kan börja med benet. Det ville ju liksom inte samarbeta alls och till sist ville jag seriöst såga av det. Men så helt plötsligt, när jag satte mig lite snett i soffan så bara slutade det. Mycket konstigt. Framåt natten kände jag dock att det kom smygandes igen och sen molade det hela natten och morgonen idag. Men så kom jag på att jag hade en burk med nåt thailändskt tigerbalsam (?!) ståendes i ett skåp. Så efter att ha linkat iväg med barnen till förskolan gjorde jag slag i saken och kletade in hela benet. Och det onda försvann Ja, det kan ju så klart lika gärna ha berott på vad som helst, men skit samma. Jag slapp plågan.

Sedan en annan sak. Jag skulle verkligen vilja hämta bilderna på Posten, för jag är grymt nyfiken. Men det regnar katter och hundar och jag orkar inte organisera samtliga i familjen dit just nu. Kanske kan jag muta M så att han åker och hämtar dem sedan?

Och för det tredje: man vet inte hur bra något är förrän man inte har det. Jag pratar om något så viktigt som regnskydd till barnvagnar givetvis. Regnskyddet till UJ´n må vara otympligt men förbannat bra. Jag köpte ju aldrig något till Swiften och tänkte att jag tills vidare kunde ha ett sånt där svart prassligt skydd allroundskydd som jag haft på Scootern så länge. Men fy vad dåligt det var helt plötsligt. Och dessutom givetvis på tok för stort. Alltså skrivs ett ordentligt regnskydd upp på inköpslistan snarast.

Mer då? Jo, N är omöjlig. Hon vill inte sova dagtid och blir så klart skitsur av detta. Det är tröttsamt. Hoppas hon rätar ut sig snart.

Och just det. Man blir faktiskt automatiskt snäppet piggare om man låter bli att gå hela dagen i nattlinne. Synd att jag inte orkade det idag bara.

Det har kommit lite bilder Dessutom ligger de tre stora på Posten och väntar men jag orkar inte hämta dem i regnet…

För sovrummet

Till A. (Och nej, de ska inte ligga på golvet sedan Fast det är ju en rätt kul idé när jag tänker efter)

Blev tipsad om denna på FB. Så himla roligt.

”Ah, datorn!!”

”Dumma dig som inte låter mig slå på den!”

”Ok, då tar jag fjärrkontrollen. Ha! Just watch me…”

… tappar fjärrkontrollen = katastrof

”Då tänker jag vandalisera mattan i stället!”

Så vände sig barnet ett kvarts varv = orkade inte lyfta upp långsidan på mattan. Just det, katastrof igen.

”Du och jag i rutan klockan åtta!”

”… tills dess tänker jag sitta här borta och vara sur”

Se där ja, vårens högskoleprov gav resultat. Vi skippar förskolan och går rakt på universitetet. Men det hade jag redan räknat med, jag har ju närt ett geni vid min… ehh… nappflaska

Att såga av det känns som ett allt mer lockande alternativ.

Jag blir galen!!

Idag fick jag väcka N 8.20.

1. Varför sker det inte oftare?!
2. När det väl sker, varför sker det aldrig fredag-måndag?!

-

Jag har ont i mitt ben. Från höften och hela vägen ner i foten. Helt galet. Molande och strålande på något vis. Inget hjälper, kan varken stå, sitta eller ligga. Åtgärd? Såga av det?

-

Ok. Jag fattar att jag har en delikat bakdel, men fyra myggbett på samma skinka är inte okej!

Jag önskar att det alltid fanns någon annan att skylla på i alla lägen. Som när tomaterna dog, då var det mycket praktiskt att kunna skylla på frosten. Men tyvärr. Ibland är det helt enkelt bara min egen tankspriddhet, eller kanske till och med dumhet, som ställer till det.

Tomaterna alltså. De dog ju i frosten Och sen orkade jag inte tänka mer på tomater förrän M kom hem från sina päron med en hög plantor. Så idag när jag lämnat A tänkte jag att jag väl fick gräva ner de stackars plantorna i lådan. Sagt och gjort. Börjar gräva och stöter här och var på något som ser ut som ärtor. Vad tänker jag? Jo ”åh, vad konstigt, de måste vara kvar från förra året” (i lådan stod tomater förra året…). Så när samtliga fem tomatplantor sitter i jorden kommer jag på det. Just det. Jag hade ju satt sockerärtor i hela lådan för att jag förbannad över den misslyckade tomatodligen. Suck. Bara att så snällt och försiktigt ta upp tomaterna igen och nödplantera dem i en kruka.

Man skulle kunna säga att det ska bli ytterst intressant att se vart sockerärtorna växer upp. Om de gör det alls d.v.s….

Nödplantering…

800kg. Bara att börja gräva! Om det räckte? Nä, det är en tredjedel av det som ska i den ena ”lådan”.

Det ät praktiskt att gräva fast sina barn, då vet man vart man har dem.

En och annan sten letade sig ner i stöveln.

Kommandoran satt i sin vagn och höll koll.

Oj oj. Idag är det en sån där em när alla tycker att det är en ”tråkdag” (A´s uttryck). A är arg för att hon inte får stanna hela dagen på förskolan och för att hon bestämde sig för att inte äta gröt till mellanmålet. N är vansinnigt ilsken för att hon inte får slå sönder datorn, krokodiltårarna och snoret sprutar. Mamman gör sitt bästa för att behålla sinnet och nerverna och shoppar lite på hm.com´s rea. Ett samlat paket för billig peng i början på juli känns ju rätt ok efter omständigheterna.

Pappan? Han är på Särö plantskola (hur var det nu, hette det verkligen så? Orkar inte kolla idag heller) och köper sten. Hoppas jag. Så i slutändan är det ändå inte jag som spenderat mest denna em

Igår var det så varmt att jag bara ville krypa ur skinnet. Det utlovades åska, regn och tromber men nej då, inte i Göteborg inte… A somnade som vanligt på kvällen men N snurrade omkring ett tag. Och mitt i natten kom då det efterlängtade åskvädret. Något som inte särskilt många av oss tog någon notis om. Jag vaknade till av att M stängde till fönstret en smula och som undrade om våra barn skulle bli rädda (för det dundrade ju på rätt bra alltså). Jag muttrade något i stil med ”äh, då lär vi ju höra dem”, somnade om och sov som en sten resten av natten. Vilket resten av familjen också gjorde tror jag.

Det är något lättare att andas idag men fortfarande klibbigt. Mer åska nu då tack så jag får vara med!

…som jag självklart hänger på detta. Förklaringar känns överflödiga, men det är ett sorgligt konstaterande jag gör om att ingenting har förändrats sedan jag bläddrade i ett ex senast, för en så där tio år sedan.

Jag och M diskuterar hur vi diskuterar

M: … ja men jag nog mest sur.

K: Jo, men skillnaden är ju att du gör precis som du vill ändå.

M: Du! Jag är tio år äldre än du, jag pensionssparar!