Welcome to the Jungle

Åh vad skönt! Jag har äntligen bestämt mig: Jag ska sluta fira jul. Det bästa är att jag har ett helt år på mig att fundera på vad jag ska hitta på för godtagbar anledning till mina barn. Julen är bara stress, besvikelser, ouppfyllda förväntningar, migrän och magsår. Varje år kommer jag på ”ja men just det ja, det var ju så här jag kände förra året med!”

Så nästa år är alternativen följande:

1. sitta på en solig strand långt bort från iskyla. (Detta kan dock bli ett problem p.g.a. ekonomiska skäl och ett ev. jobb)
2. sitta i en mörk garderob från lucia till 2:a januari och vänta ut skiten (kan också bli problematiskt p.g.a. ev. jobb
3. bara låta dagarna gå och när julafton kommer se helt chockad ut och utbrista ”Nähä, finns det inget julbord?! Och inga julklappar?! Så tokigt, jag som bara gjorde som alla andra brukar göra, tro att nån annan skulle ordna det.”

Det finns bara en anledning till att orka med skiten och det är A´s glädje när tomten väl kommer. Hon var verkligen helt lycklig när den förbannade dagen äntligen led mot sitt slut och hon fick öppna sina julklappar.

Jag skulle också kunna tänka mig ett annat alternativ till nästa år. Låta ungana öppna alla julklappar när de vaknar 04.30 och sen käka pizza, marängswiss och annan hemskt livsfarlig halvfabrikatsmat hela dagen lång.

Jag har ingen lust att gnälla eller beklaga mig för jag har min familj, mina barn och mat på bordet (eller ja, i kylskåpet i alla fall…) Men jag är så otroligt trött. Jag vet inte vad det beror på, men det är som att någon bara har dragit ur proppen. Jag känner mig som en urvriden disktrasa. Inte sjuk eller dålig på ett sånt sätt utan bara… så otroligt trött.

M sliter typ dygnet runt med sina papper för att de ska bli klara. Jag förstår honom, det är ett måste. Men det hade varit skönt om det bara hade varit klart NU.

Sen 2006 har vi firat jul hemma. Det har sina fördelar, absolut. Vi slipper packa in barn, julklappar och all annan packning för att åka land och rike runt. Vi slipper bjäbba om var vi ska vara på vilken dag. Men samtidigt som det är underbart skönt innebär detockså att det är jag som står för julen för alla andra. Och visst, jag skulle kunna skita i det. Men vad är det för ge-upp-fasoner? Jag vill ju ge mina barn de jularna jag själv hade.

Men det är också det jag saknar. Jag hör och läser överallt om folk och vänner som åker runt till familj och släkt och jag blir verkligen avundsjuk på alla som har sina nära och kära nära. Jag vill också ta med min barn för att lussa för allas vår mormor t.ex. Eller ta en fika hos min farmor och farfar, träffa pappa oftare och alla andra med för den delen.

Det är mitt eget val att bo här och som sagt. Jag har det bra. Men bara för det så måste jag väl ändå få sakna det jag inte har? Jag känner ingen vidare julstress eller julångest. Bara lite gammal trött julsaknad.

… Å se där ja. Så brände jag kolan med. Underbart.

Som fortsättning på A´s hyggliga kommentar här om dagen fortsatte hon vidare med ”Vad ska man ha sånna där långa tuttar till egentligen?” Jadu, lilla vän. Det undrar jag med. Inte har jag haft dem till det de var till för i alla fall. Så vad ska jag svara henne? Att det är dekoration?

Nåja. Idag har det varit effektivt värre här. Kopierat från statusen på FB: har under eftermiddagen hunnit handla julmaten, stuva in julmaten där det fanns plats, tvätta vanlig tvätt samt overall, hänga upp skiten, steka en rostbiff, baka pepparkakor samt gjort ett pepparkakshus från scratch, fixat middagen, bytt ut foton på väggen och städat köket. Nu ger jag F i allt för resten av kvällen..

Julmaten är inhandlad och det egendesignande pepparkakshuset väntar på att få dekoreras. Jag orkade banne mig inte med det också idag. Det får bli i morgon. Och jag fattar inte varför jag aldrig minns att jag hatar pepparkaksdeg? Har i alla fall köpt lite marsipan så A kan få göra lite godis också.

Just nu sitter jag bara här i soffan och tittar på Ernst. Alltså. Mycket märkligt gör han men jag önskade att jag ens hade haft en bråkdel av hans idéer, ambitioner och ork. Bara att orka böja till en befintlig pepparkaksform till en annan modell…

Fick hem en overall jag köpt på Tradera med idag. Tänkte göra ett fynd till N att ha nästa vinter. Och jodå, den passar nog… Men jag fattar verkligen inte varför man inte bara tvättar grejerna innan man skickar i väg dem?! Men efter en tvätt blev den ju jättefin så jag orkade inte gnälla. Säljaren får nöja sig med låga staplar i stället.

Ok. Let´s face it. Jag kommer aldrig att blir någon bullbakande hemmamamma. Jag saknar helt enkelt den genen tror jag. Så nu har jag skickat in en sen anmälan till kursen. Jag hoppas jag får en plats. För nu har min hjärna stått på paus i 4 månader och jag orkar inte med mig själv. Jag har helt tappat fokus och klarar knappt att sortera tvätten efter rätt färg. Jag har ingen ordning på mina papper och jag har slutat prata med mig själv (fast just det kanske är en god konsekvens, haha). Jag behöver få snöa in på något. Och hur trevligt det är kan jag inte ägna dagarna åt att vara besatt av vampyrer. Så nu byter vi ut dem (eller ja, i alla fall ger dem lite mindre utrymme i min hjärna) mot lite genusvetenskapliga teorier. Hoppas jag, om jag kommer in.

Ett litet problem återstår dock. Tiden. Eftersom jag är ute i så vansinnigt god tid är det ju inte det lättaste för M att flytta om sina projekt bara så där heller. A har sina 15h/v på fsk och dem orkar jag inte krångla med. Men det ordnar sig nog ändå tror jag  För det ska bli roligt!

”När får man så där långa tuttar som du har?”

Hmm.

Jag älskar listor av alla sorter och när jag hittade en hos J kunde jag ju inte låta bli att låna den

Vad heter ditt barn?

A L T

N I T

-

När var du beräknad att föda?

A: 060328

N: 100802

-

Föddes barnet på utsatt datum, om inte när?

A: Nej, v.36+6 (060307)

N: Japp

-

Hur stor var barnet vid födseln?

A: 3245g/49cm/34cm

N: 4475g/51cm/37cm

-

Hur lång tid tog förlossningen?

A: 15 timmar från vattenavgång, 12 timmar från första värk, 6 timmar på förlossningen

N: 4 timmar från första värk, 25 min på förlossningen

-

Tog du någon smärtlindring?

A: Ja. 3½ timmes ihärdigt sugande på lustgasen (fick inte ha den de sista 2½ timmarna. Jäkligt taskigt.)

N: Ja. Hann ta ett par huttar av den ljuvliga gasen innan hon berövade mig det nöjet… (Jag som verkligen hade sett fram emot det!)

-

Är du tillsammans med barnets pappa?

Jodå. Än står vi ut med varandra

-

Tog ni reda på könet?

A: Ett 3D/4D-UL var inbokat i Oslo men doktorn blev sjuk så det blev inget med det

N: Japp. Nu jäklar. 3D/4D-UL här i GBG. Och den delen var väl också den enda delen hon ville visa under de 30 minutrarna…

-

Hade ni bestämt vad barnet skulle heta?

Nej, inte med någon av dem

-

Hade du en svår graviditet?

Nej, det kan jag nog inte påstå

-

Kan du tänka dig att skaffa fler barn?

Man ska väl aldrig säga aldrig, men jag tror inte det

-

Har du fått några bristningar?

Med A fick jag några pytte, ljusa 2 veckor efter förlossningen. Inga nya med N

-

Var du nervös inför förlossningen?

Nej, inte direkt. På ett eller annat sätt skulle de ju ut.

-

Hade du några cravings?

A: Spolarvätska (från Shell, viktigt). Jaja, jag drack den ju inte, men åhhhh vad det luktade gott!

N: Tyvärr, inget skoj där inte

-

Hur reagerade du/ni när du plussade?

Blir man inte alltid lite vettskrämd av det? A var halvplanerad och N var helplanerad. Blev nog mer nervös med N. Även om ingen graviditet/förlossning eller barn är det andra helt likt visste jag ju vad som väntade på ett annat sätt andra gången.

-

Hur långt gången var du när du förstod att du var gravid?

A: v.8

N: v.4 (?)

-

Hur mycket gick du upp i vikt?

A: 25kg

N: 19kg

-

Hur länge ammade du?

A: En vecka

N: Inte alls

-

Vad äter barnet helst?

A: Olika för varje dag men havregrynsgröt, pannkakor och köttbullar brukar vara säkra kort

N: Broccoli och sötpotatis

-

Vem är barnet mest lik?

A: Mig

N: A

-

Vad är det bästa med att ha barn?

Den villkorslösa kärleken som man inte kan tänka sig innan man möter den

-

Vad är det sämsta med att ha barn?

Sämsta? Tja, säg det? Att jag inte får sova till 14 på helgerna och att jag måste smygäta godis i skafferiet för att inte överföra mina dåliga ovanor på dem?

-

Är ditt barn döpt?

Nej, inte nån av dem. Det är inget för oss.

-

Hur gammal är barnet nu?

A: 4år (och 9 månader)

N: 4½ månad

-

(Alltså, jag får ingen ordning på radbytet på den här bloggen. Det blir ju inte alls bra… Måste leta efter nån sån knapp)

Det är inte alltid så lätt att leva som man lär… Vad som är enkelt är dock att sätta sig på sina höga hästar och mena att ”så skulle jag aaaaaldrig göra”. Ofta uttalar man dessa ord om sammanhang eller situationer som man aldrig upplevt eller ställts inför. Det är inte alltid så lätt, eller särskilt roligt när ens höga tankar och ideologiska teorier krockar med den bistra verkligheten. För det gör de alltid till slut.

Ibland känns det som att jag älskar att hata det där jobbet vars arbetsvecka snittar på 70 timmar.  Jag vet inte hur många gånger jag önskat att det där företaget hade tillhört någon annan så att ord som semester, obekväm arbetstid, övertidsersättning och 4o-timmars arbetsvecka vore lika vanliga som fredagsfika. Och hur skönt hade det inte varit om man kunde ge blanka F i hur det går med planeringen för att man är sjuk, till skillnad från nu då allt hopas på hög och där det inte är någon mening med att alls vara sjuk för att det är 20 dagars karenstid.

Jag blir så trött ibland på att förvandlas till en bitter gnällkärring. Men kanske är det bra? Kanske är det just mina vackra drömmar, som jag försöker skapa en verklighet av, som gör att jag blir en surkärring. Jag försöker intala mig själv att det hade varit långt värre om jag inte hade blivit det. Tänk om jag hade accepterat, om jag hade tyckt att det var helt okej, om jag ville ha det så hela livet och inte brydde mig mer *ryser*

Men det var ju detta med verkligheten också. Det är lätt att måla in sig i ett hörn, svära och vara förbannad och bara se det negativa. Att känna som om man hamnat i fällan. Men det är ju faktiskt inte bara så. Det är ändå p.g.a. dessa ( i detta sammanhang, något bisarra känns det som) ”fria” tiderna som möjliggjort att jag kunnat plugga på annan ort under mina år, bo borta veckovis under praktiken och kunnat göra det jag verkligen velat. Det är dessa tider som gör att vi kan ha våra barn på den förskola vi vill ha och som senare kommer att möjliggöra mina arbetstider.

Man får göra så gott det går, ge och ta och inse att allt inte behöver vara för evigt. Ibland får man nog ställa in sina höga hästar i stallet för ett tag och sätta sig på de något mindre ponnyerna. Däremot ska man se till att plocka fram de där högre djuren så fort det bara går, och livet tillåter (kräver?) det,  för annars är nog risken betydligt större att man sitter fast i den där fällan för evigt.

Ibland blir det helt enkelt inte som man tänkt sig. Den här helgen skulle vi ha åkt upp och träffat mormor, syster yster med familj, pappa och övriga. A hade laddat för att åka pulka med morfar och jag såg verkligen fram emot att åka, för det händer så sällan.

Men så blev det inte alltså. M ringde igår em och A hade kräkts i kassan på Ikea (sorry alla shoppare, blir ni magsjuka är det vårt fel…). En hygglig väktare hade hjälpt till och det var ju snällt. Sen ytterligare en gång i bilen hem (i en påse, bravo!) och sedan här hemma. Var ju bara att ställa in hela helgen och sätta oss själva i karantän. Verkligen suck. Shit happens, ok, men roligt är det ju ändå inte.

A är pigg och som vanligt idag. Ingen annan av oss har blivit sjuka. Än. Sist fick jag det två dagar efter A. Då var jag gravid i v.13 typ och hade verkligen en riktig kräkvecka. Fy. Men så illa blir det ju inte denna gång.

I går fick jag mail om att man kunde göra sen anmälan på Genuspedagogik 2. Fasen också. Varför kan jag inte bara vara som ”alla” andra, vara nöjd med att sitta här hemma utan att behöva använda hjärnan? Hade jag bara haft N hade jag sökt den för länge sen men nu har jag A här också och hon kräver långt mer jobb än N egentligen. Gah! Kunde de inte bara ha struntat i att skicka det där mailet till mig? Jag hade ju kommit överens med mig själv att släppa den kursen…

… en tvättrådslapp

Jag vill verkligen ha en sån här. Jag tvivlar på att jag sett något roligare, nånsin. Jag tvivlar också på att jag någonsin kommer att få en

Problem har uppstått. VAD köper man till nån som har allt och det han inte har köper han själv och vars önskelista börjar nånstans runt 1o000:-? Gärna som man kan beställa fort som attans… Och jag som var så nöjd över att ha ordnat alla julklappar. Alla utom the one förståss… Själv har jag beställt en tröja till mig själv som M kan slå in och lägga under granen till mig. Mycket praktiskt

———————————————————————————————–

En kvart senare…

Yes! Jag hittade världens bästa grej till världens rörigaste karl…

För första gången på många år ska jag fira jul med en riktig gran. Vi har en helt okej plastgran, symmetrisk och väldigt fejk,  och jag har väl inte tänkt så mycket mer på det. Snarare tyckt att ”ju enklare desto bättre”. Men nu när den står här så känns det faktiskt för första gången i år en smula juligt. Det luktar jul som det gjorde när man var liten

Sen att granjäveln barrar får jag väl leva med. Även om jag redan stör mig på det efter 18 timmar… Men fint är det ändå och finare blir det när jag orkat leta fram pyntet. Kanske borde Ingvar få flytta ner under där. Det borde han ju gilla. Ah, jag har inte presenterat honom ordentligt va?

Visst ser han trevlig ut? Hitflyttad från Norge och allt. Dessutom tror jag att han kommer att matcha bra med årets pynt. Just nu står han bakom TVn och trycker och det tycker han väl inte är jätteroligt…

A har idag åkt med M på diverse jobbmöten och annat. Jag och N får underhålla varandra. Och sen det lilla livet började vända sig vägrar hon att tillbringa en sekund på rygg. Då får man hitta på nya lösningar av det man har att tillgå

Där kan hon sitta och vila när hon inte orkar ligga på mage mer

Ut ska vi inte bege oss idag. Gårdagens regn och nattens minusgrader gör att det är snorhalt idag med och att gruset vi hällde ut bara rullar omkring ovanpå isen. Dessutom läste jag att de har fullt på ortopeden på SU så de är icke läge att bryta ben nu.

Ok. Jag har insett att jag är rätt normal i alla fall. Jag kollade klipp på youtube från Oprah och jag skrattade så jag grät. Det finns de som är värre. Och det roligaste är att det är de medelålders mammorna som skriker högst Och titta på hela klippet hörrni. Mammorna i källaren är fantastiska

A är ett mycket envist barn men jag bävar för att att det blir ännu värre med N. En god vän berättade hur det kunde gå till när dottern skulle kläs på (för övrigt en mycket charmig och ljuvlig tjej) . Och som jag känner igen det där. Precis sån var A med. Helt plötsligt förvandlas det lilla barnet och blir minst 10kg tyngre, 1 meter längre och beter sig som en stor påse sand. Helt lealös.

Men A väntade i alla fall tills hon blev ca 1½ år innan hon blev helt omöjlig. Innan dess var hon rätt nöjd med det mesta och kunde ligga i timmar och filosofera. Men N, hon har inte tid med sånt. Nu har hon ju lärt sig att snurra runt och och då ska det ju självklart övas hela tiden. Det är fasen omöjligt att få på det lilla barnet en blöja för det hinner knappt säga ”smack” innan hon är runt. Och väl där så blir hon sååå arg efter ett tag eftersom hon självklart blir trött. Jag vänder henne tillbax och då blir hon ännu argare och slänger sig runt igen. Herregud… Men facit i hand från A kan jag bara vänta mig det värsta Men söta som få är de ju så klart!

(Och ni som är lite smartare än mig på detta kan väl vara vänliga att tala om för mig hur jag gör för att få in filmklippet här i själva inlägget, bitte)

Jag har fått pris! Jag visste väl att jag var i alla fall lite bäst Jag tackar J ödmjukast för detta, som helt ärligt gjorde min dag

Och så här ser det ut:

Och om jag nu har förstått detta rätt så går det till på följande vis:

Cherry on top award:

1. Tacka den person du fick den av
2. Kopiera utmärkelsen till din blogg
3. Dela tre saker som du gillar, med dina läsare
4. Skicka utmärkelsen till fem bloggar som du tycker förtjänar denna utmärkelse

Beautiful blogger award:

• Skriv 7 saker om dig själv och skicka även denna till några av dina favoritbloggare

Okej, då kör vi!

Tre saker jag gillar:

• Nagellack
• Hårfärg
• Tatueringar

7 saker om mig själv:

1. Jag tror på ett livslångt lärande (hoho, det är synd att mina gamla lärare på högskolan inte läser detta
2. Jag får kramp när jag inte har ordning och reda, speciellt på papper och sånt
3. Jag ställer höga krav på mig själv. Ibland för höga.
4. Jag gillar inte  sällskapsspel
5. Jag tycker att det läskigaste som finns är avloppsbrunnar och rör
6. Jag tycker att tandkrämsspott är det näst läskigaste som finns
7. Min stora skräck är att jag ska sluta tänka utanför min egna hjärna *ryser*

Ja, så var det med det. Och då till de bloggar som får dessa två awards:

• The dollhouse (ja, nu var det ju därifrån jag fick detta, men denna blogg är en stor favorit. Klokt och tänkvärt finns det gott om där)
• Cloo – för inspiration och underbara kläder
• Mari – kort och gott; bara skön att läsa
• Stand by me as life unfolds – underhållande och lättsamt
• Julia – ja inte kan kusinen få vara utan när hon har en så fin blogg (och nu tänker ni alla, om hon inte slutar tjata om den där förbannade sagan ska jag aldrig mer läsa den här bloggen!)

Japp, så var det med det. Nu ska jag fira med julmust och Efterlyst. Och keep on blogging så jag har nåt att göra mellan varven gott folk!

Ja jag vet. Ni är så nyfikna på vad jag tyckte om Eclipse, eller hur?

Så vad tyckte jag då? Givetvis tyckte jag att den var bra. Vad annars? M jobbade kväll på mässan i söndags och goa J var här på dagen och lämnade den. M missade första halvtimmen men såg faktiskt resten med mig. Jag tror inte att han var så imponerad och muttrade nåt om att ”är han verkligen så snygg?” Jag kände mig som en tonåring igen när jag himlade med ögonen och suckade om att ”aaaaa men… Det är ju hela grejen förstår du väl, allting!” För är det inte så det är? Hur nöjd jag än är med mitt villaliv som tvåbarnsmorsa, närmre de 30, vars dagar för tillfället kretsar kring morotspuré och tvättmaskinen, så är det inte dumt att om så bara för en stund få vara en del av en fiktiv värld. En värld där ingenting är omöjlig. ”Om jag kunde drömma” som sagt… (Sen är det ju klart att det är ju väldigt vackra landskap att titta på, eller vad säger du J? Men det är ju liksom bara en bonus *s*)

Men ja, åter till filmen.  Med god marginal fick den godkänt. Men visst störde jag mig lite på slutet. Men å andra sidan, om de delar sista boken i två filmer är det väl inte å konstigt att det blev på det viset. En sak i taget s.a.s. Det känns också bra att jag inte blev så totalt deprimerad den här gången, haha. Det var inte fullt lika dystert som sist

Och stackars M sliter med mitt nya intresse, men han hade i alla fall (helt på eget bevåg) laddat batteriet i den bärbara dvd´n här om kvällen så jag kunde lägga mig i sängen och kolla extramaterialet. Det är äkta kärlek det!