Welcome to the Jungle

Idag öppnar ansökan om lärarlegitimation hos Skolverket. Nej, det är ju inget för mig ännu men iom detta så har de förtydligat reglerna en aning tycker jag. Om jag förstått detta rätt nu då så är det datumet då examensbeviset är utfärdad som är det avgörande. Men då mitt är utfärdat på rätt sida gränsen (före 110701) så kan jag bara vänta på att det här året ska gå och därefter ansöka. Inget introår för mig alltså. Och jag slipper också betala 1500:- för kalaset. Skönt att ha fått detta utrett!

… Om jag tolkat Skolverket rätt den här gången alltså.

Man skulle kunna säga att jag sagt att ”nu är sista tentan inlämnad” ganska många gånger nu. Men nu ÄR den sista inlämnad. På riktigt. Det känns skönt men som vanligt blir jag trött på mig själv för att jag aldrig kan nöja mig med ”good enough”. Jag vill att det ska vara perfekt och det blev inte riktigt så där superperfekt känner jag utan bara helt okej. Kanske är det något jag behöver träna på, att acceptera att det ibland räcker med ”helt okej”. Allt måste inte vara exemplariskt jämt. Man får sätta det i relation till verkligheten liksom…

Så, nu när detta är över (ni som deltagit och bett om att få läsa resultatet kommer att få det skickat när det blivit godkänt och klart) ska jag äntligen ta tag i den där bokserien som legat och dammat i garderoben sedan i vintras. Det ska bli najs!

Hjälp vad det är varmt ute Man glömmer verkligen bort att det är maj… Jag undrar hur resten av sommaren blir? Tar den slut lagom till juli?

N, den lilla rackarungen, fortsätter att protestera mot sin förmiddagsvila. Trött så att ögonen ploppar ur är hon men sova ska hon icke! Detta ställer till problem för den studerande modern som väger varje sovande minut på guldvåg… Nåja. Den lilla studien lider mot sitt slut och är i princip klar (och det är detta jag ägnar mig åt i stället för att lapa sol nu när hon äntligen sover). Om jag så här vid sista tentan tog tillfället i akt och höll mig till angivet sidantal? Icke! Vem tar ni mig för?! Och vem hade kunnat tro att en så liten hög enkäter kunde generera så många skrivna sidor?

Jaja, jag ska inte vara bitter hela dagen. Om en liten stund ska det yngre barnet parkeras i sin vagn ute och jag ska kika en stund på tentan. Jag är i princip klar med bakgrund, syfte, metod och hela den där biten samt att jag har börjat granska enkäterna (inväntar ytterligare två så ännu görs inga slutsatser) och strukturerat upp svaren. Och det är SÅ roligt (och tänkvärt!) att läsa dem. I bland blir jag full i skratt av underbara kommentarer och skrattar gott en stund (fast jag vet att det inte bara ligger ironi bakom dem) vilket är mycket trevligt. Samtidigt är det så himla intressant att ta del av alla synpunkter och förslag, så jag är glad för att jag ändå till slut valde just det här ämnet (samt fick lite pepp för det!).

Hur ska jag klara mig utan det här i framtiden? Kan jag alls göra det? Jag har ju så mycket kvar att lära och göra! Jag vet att jag till hösten och under de följande närmsta åren kommer att ha häcken full av andra sorters tankar och arbetssätt. Men jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen att detta inte är min sista tid bland kurser, högskolor och universitet. (Jaja, sucka du M, men jag vet att du kommer att vara nöjd när det är jag som sitter med påsar under ögonen i ett dammigt bibliotek och medverkar i Uppdrag Granskning )

Jaha, nu skiner solen igen (ibland i alla fall) och den lilla snöincidenten är över verkar det som. Då packar vi in åkpåsen i garderoben igen alltså. Nu hade det verkligen varit perfekt med det där vindskyddet jag ännu inte sytt. Kanske borde jag ta in vagn nr.2 och en gång för alla provsy lite medan det lilla barnet sover sin skönhetssömn? Ett antal enkäter lyser fortfarande med sin frånvaro så jag kanske kan nöja mig med att grubbla lite medan jag syr. Hmm. Det tåls att tänkas på. Synd att jag inte har nåt bra tyg bara…

Snabbt som attans gick helgen. På fredagen var det begravning. På dagen exakt nio månader sedan sist. Den här gången var min kropp inte invaderad till 100% av gravidhormoner så det gick rätt så bra ändå. A tyckte nog att det var en rätt påtaglig skillnad mot sist på alla sätt och vis. Vid 20-tiden var vi hemma och efter att ha sovit två gånger i bilen tyckte N att det var lagom att somna runt 22.30 den kvällen. Det har nog inte hänt sen, ja… För typ nio månader sen.

På lördagen sattes det fart med planket och lagom till kvällen var det i princip klart. Igår åkte vi och köpte lite piff samt en cykel till A.

I veckan som kommer hoppas jag att de enkäter som fortfarande är ute kommer tillbax så jag kan börja sammanställa dem. Hittills har jag fått tillbaka 8 st och visst kan jag se mönster. Både sånna som är relevanta för studien och andra intressanta Men oavsett det färdiga resultatet så är det intressant att läsa dem och en hel del som jag kommer att ta med mig i tankarna.

Och lite bilder från helgen….

Sprang av en slump på en bok i går på biblioteket som visade sig vara kalas Proppfull med tips och idéer för att utveckla en jämställd verksamhet. Kööööööööp!!

N är hos farmor och farfar idag och jag har äntligen kommit igång med sista tentan. Det känns BRA! Det är lite knixigt att få ihop ämnet med kursens litteratur men det ska väl gå det med. Det ska onekligen bli intressant att se resultatet av enkätsvaren. Även om jag faktiskt tror att det blir ett rätt så positivt sådant. Det här med enkäter är ju för övrigt kanske inte den bästa metoden till ämnet men nu blir det som det blir. Jag kan heller inte riktigt släppa att det optimala uppsatsämnet hade varit att gå vidare med vår c-uppsats på något vis, men det går ju bara inte när det rör sig om en sån här liten studie. Och det är alltid det som är min största stötesten; att skriva lagom!!

Jaja. I em tar jag med mig A för att köpa blommor inför fredagens begravning samt gå en vända på biblioteket och se om de har något dammigt ex av ”Enkätboken” samt ”Rapporter och uppsatser”. Just de där böckerna känns väl inte så där jätteupphetsande men vad gör man inte när man behöver ordning och reda, samt referenser…

Jag blev godkänd på förra tentan har en tenta kvar (den sista på evigheter?). Jag borde verkligen ta tag i den (Herregud! Nu fick jag jaga ut en katt som smitit in!! Det är banne mig inte första gången. Jag har absolut inget emot katter men om jag själv valt att inte ha några egna vill jag heller inte ha andras här hemma…), men jag har verkligen hjärnsläpp. Jag vill komma på den ultimata idén och jag kommer ärligt talat inte på något alls. Dessutom begränsas jag av att det ska vara en studie baserad på intervjuer, observationer eller likande och eftersom jag inte (än!) har någon förskola att använda mig av blir det svårt. Fasen också…

Sedan 2006 har vi ”bara” haft mobiler och mobilt bredband via 3. Det funkar oftast utan problem. Dock händer det nångång ibland att hela nätet ballar ur och då sitter man där. Och visst, det kan väl vara trevligt att vara okontaktbar nån gång ibland, men kanske inte när man har ungar på förskola eller liknande. Tack och lov händer det inte särskilt ofta, men igår var en sån dag. Självklart är det ju bara vid just de tillfällena som man kommer på att det kanske hade varit bra att ha en backup via en annan operatör.

Så igår fick vi ägna oss åt annat. Och tänk vilken tur att trafikpolisen bestämde sig för att parkera utanför

Action på landet!

N: ”Mamma, du hatar syskonmatchning, så vad är detta för dumheter?! …

… Så, nu tar vi av oss de här fulmössorna tycker jag!”

Jag saknar verkligen skolan. Ja, kanske inte just den teoretiska biten för den har jag ju ändå, men den sociala delen.

Det är kanon att plugga på distans på många sätt och vis. Men oj vad jag saknar att ha nån att bolla idéer med, att dricka kaffe ihop med, galna gupparbeten, gemenskapen och den kollektiva irritationen Nu får jag i stället plåga min närmsta omgivning (och ni som läser den här bloggen…) med mina tankar. Och ja, det är ju visserligen trevligt, men det blir ju mest en envägskommunikation (även om ni är duktiga på att kommentera tycker jag ).

Och ja, jag blir nog lite knäpp av det, för när jag väl pratar med folk kan jag inte sluta. Det kan säkert upplevas som en smula tröttsamt tror jag, men ni får väl ha överseende med det ett tag till fram över.

Så mina vänner, då får arbetet anses vara klart tror jag. Det finns en hel del små detaljer jag än mindre nöjd med men nu får det vara som det är. Jag har redan lagt ner alldeles för många timmar på detta…

Vill ni se? Då får ni vara snälla i så fall Tänk nu på att det är första gången jag gör något sånt här.

Utbildningsprogrammet är också så gott som klart. Skönt! Det kommer jag dock inte att redovisa offentligt

Så, varsågoda

Åh, nu hittade jag ett sånt där bra citat igen! Den här gången i Maskulinitet på schemat – pojkar, flickor och könsskapande i förskola och skola (red. Marie Nordberg).

Sid. 215: Normaliseringen av den tudelade könsmodellen och tanken om två skilda könsmanuskript, förklarar varför jämställdhetsföreläsare, skribenter i jämställdhets inriktade rapporter, eleven Tom och andra gång på gång måste peka ut vad som är manligt och kvinnligt samt vart gränsen går.

Och det är precis därför jag är så skeptisk mot kompensatorisk pedagogik. För där verkar hela idén bygga på ett särskiljande och där ”rätt” och ”fel” uppmuntras eller hyllas, om än i omvänd ordning. Det går inte att tillämpa den sortens pedagogik utan att först göra klart för sig själv (och barnen) om vad som är ”kvinnligt” och vad som är ”manligt” för att sedan värdera och jämföra dessa mot rådande normer. Så innan vi ens har påbörjat arbetet till förändring har det grusats och vi har i stället bidragit till att återskapa och reproducera rådande könsnormer.