Welcome to the Jungle

Inspirerad av det 15-åriga besöket vi har här hemma bestämde jag mig för att här om dagen gräva fram mina lösnaglar (ja herregud, ni fattar ju, krisen närmar sig). Nu råkar jag ha sådan tur att mina egna naglar är av en hård och snabbväxande sort som tål det mesta, men visst, de är ju inte helt symmetriska och sällan fixade.

Alltså. Fram med lösklorna (två år sedan sist tror jag och enda anledningen till att jag minns det är för att jag då hittade A i badrummet redo att sätta tänderna i både lösnaglar, lack och annat spännande). Klippa av de vanliga. Limma limma. Fastnar i limmet men på kommer de.

Längden är mer eller mindre samma som jag brukar ha. Problemet är bara att jag måste tänka på vad jag gör, eller snarare hur jag gör, annars säger det ”tjong” och det flyger naglar åt alla håll (som typ ner i det kokande pastavattnet, hmm). Och visst, det går väl för sig när det är helg och ledigt. I morse vankades det dock vardag och innan jag hade fått på samtliga ungar overaller, lämnat på förskolan och slängt in en omgång tvätt var det inte så mycket kvar av det glamorösa lösnagellivet kan jag meddela…

Någon gång skulle jag verkligen vilja lägga en massa pengar på att göra ”riktiga” fejknaglar. Men det känns lite overkill för min vardag. Hemma är det ju ingen större idé och det passar rätt dåligt ihop med leriga gallonbyxor, stövlar och annat smaskens på jobbet.

Jag måste vara i en fas (kan det vara utvecklingsfasen som sker runt v.1464? haha). Jag är trött på folk som tycker. Eller ja, jag får nog förklara mig lite tror jag.

Jag gillar verkligen folk som tycker, det är bra med åsikter och ställningstaganden. Men just nu känner jag mig lite matt över att en del bara ångar på i 110 utan att kanske någon gång se sina egna fel och brister. Och det är väl inget nytt att vissa helt enkelt ser sig själva som fullkomliga, så har det väl alltid varit och kommer med all säkerhet att fortsätta vara. Det är bara det att jag hyser så otroligt mycket större respekt (eller vad man nu skulle vilja kalla det) för stora tyckare som vågar se sig själv och sina åsikter/handlingar i vitögat, i ett utanförperspektiv och som kanske till och med vågar visa något annat än en hård yta. DET är vad jag gillar mest av allt!

Ah, jag vet inte varför jag bryr mig alls. Kanske är det för att jag under varje dag som livet går allt mer inser att allt inte alltid är svart eller vitt, att man ibland måste ompröva sina värderingar många, många gånger och att det alltid finns två sidor av samma mynt.

(Ja, detta innebär att jag blir lika trött på mig själv eftersom jag tycker så himla mycket jämt.)

Just nu känns det som att jag inte orkar läsa och höra mer sånt här på ett tag (ungefär som på samma sätt som att jag beslutade mig för att sluta besöka familjeforumet och i stället skriva en kritisk essä om det ). Jag vill hellre ta del av verkligheten, livets svåra beslut och dilemman. Dvs om hur sjukt trött nån är, eller om denne ska käka falukorv eller köttbullar till middag eller om hon eller han hittat coola strumpor på rean. Jag vill ha humor och bitterhet på samma gång. Ironi, skratt och tårar. Pekpinnarna kan vi kanske spara till en annan gång (ja, det får gälla mig själv med tror jag).

Det är tur att jag har ett par godingbloggar att följa som uppfyller dessa kriterier. Annars hade det verkligen blivit obalans i mitt liv

Som grädden på detta mos går jag och lägger mig. N (som faktiskt är i en fas!) är på köpet förkyld. Hon snorar, hostar och tappar nappen. Så nu ska jag ligga där, i mitt skruvstäd hela natten, och vakna i morgon med påsar under ögonen som jag kanske kan fiska upp och stoppa i bh´n när jag lämnar A på fsk.

Vi, eller kanske rättare sagt jag har också fått bekräftelsen på förskoleansökningarna. Let the battle begin!

Då och då möter jag (i egenskap av förläder talar jag nu alltså om) föräldrar som inte tycker att ”deras” förskola är särskilt bra. Det de anmärker på är oftast att det försvinner vantar/mössor, vilken frukt som serveras på mellanmålet, att det är stängt 2 dagar/termin för planering och liknade saker. Ytterst sällan hör jag något som rör själva pedagogiken.

Detta har jag också funderat på under diverse föräldramöten jag varit på genom åren. Vid ett tillfälle hade pedagogerna gjort ett hästjobb med ett övertydligt bildspel och pratade väldigt enkelt, men engagerat, om det projekt som höll på för tillfället. I detta förklarade de också, lika övertydligt som alla gånger, den specifika pedagogikens idéer. Och när den lilla redovisningen är över börjar de skeptiska frågorna: ”Men vad då, får barnen bestämma ALLT själva?!”, ”Måste de hålla  på med det här temat? Olles storebror hade nåt liknande för ett tag sen och det höll ju på hur länge som helst…”.”När ska dom leka då?”  Och tålmodigt berättar pedagogerna ytterligare en gång om vad som är poängen med arbetet (Nej, de får inte bestämma allt själv, barnens intresse styr längden och de leker hela tiden).

Och då undrar jag följande:

1: Ens barn är typ 40 timmar (säger vi för enkelhetens skull) i veckan på förskolan. Hur kan man inte vara intresserad av vad som försigår där? Förutom vilken frukt som serveras?

2: Du har aktivt sökt en förskola med specifik inriktning. Hur kommer det sig då att man inte har den blekaste aning om detta och vad det innebär (trots mycket och tydlig uttdelad information om detta)? Åter igen, vart är intresset? (Och även om man har blivit tilldelad denna förskola utan att ha sökt den kanske det borde ligga i en förälders intresse att läsa på lite? Om mina ungar blev placerade på ex. en montessoriförskola skulle jag verkligen friska upp mina kunskaper  i det ämnet…)

3: Det hävdas ibland att ”Jag har minsann betalt för detta och då ska minsann… ”. Men vet du verkligen vad det är för en tjänst du har köpt? Nämligen en plats åt ditt barn i en pedagogisk verksamhet? En verksamhet som tydligen gynnar barn så pass mycket att barn till föräldralediga och arbetslösa samt om de är över 3 år erbjuds 15h/v gratis. Läs förskolans läroplan först och se vad det är för ställe du har placerat dina ungar på och skäll sedan.

(Och givetvis tycker jag ju också att allt runt om kring måste fungera, så som maten, att ungarna får på sig kläderna när de ska ut och,  för det är det är självklart en del i det hela. Men att tycka att förskolan är skitdålig och att det är dags för ett samtal med skolledningen för att det serveras äpplen i stället för päron tycker jag blir väldigt märkligt.)

Och om jag får byta perspektiv lite nu då så undrar jag ju så klart: Hur 17 gör man för att väcka intresset hos föräldrar? Hur gör man för att intressera dem för sitt barns vardag? Tydligen spelar det ju ingen roll hur övertydlig man är med sin pedagogiska dokumentation, möten, bilder, infolappar, mail o.s.v. Det är banne mig en klurig nöt att knäcka. Ska man känna sig ”besegrad” och inse att vi alla är olika (som jag älskar att tjata om) och att man faktiskt inte kan få med alla på tåget? Ja, kanske. Men vad trist det känns…

Så. Nu ska jag nog sätta mig och läsa den nya versionen av Lpfö så jag vet vad det är jag pratar om här och kan sopa bort mina egna stenar i glashuset

Undrar vem som är nöjdast med besöket? Jag eller barnen?

N blev serverad broccoli- och laxgryta med pasta idag. Värsta bästa grejen tyckte N och jag själv pustade ut

Idag gör vi inte många knop (M står fortfarande i garaget). Dagens expedition blir Maxi så småningom för att inhandla det heliga lördagsgodiset bl.a.

Lyckades pricka av alla punkter på dagens lista (d.v.s. duscha, dammsuga och hämta M på centralen. Samt en bonus; posta brev).

Samtliga barn är nattade, M spacklar garaget och vi andra softar i soffan. Nice =)

Ah, vilken seger! Igår gjorde jag linsgryta med couscous till sötpotatisgourmanden här hemma i hopp om att vidga hennes vyer en smula. Och jodå, tro det eller ej men det uppskattades i alla fall tillräckligt för att hon skulle äta.

Så snart tar vi upp köpmatsprojektet igen Jag tänker nämligen icke vika mig i denna fråga.

Ok, idag på schemat står:

• Duscha
• Dammsuga
• Hämta systerdotter på Centralen

Tre rätt så rejäla punkter alltså.

M är hemma idag. Han målar taket i garaget. Garaget är ett hatprojekt här hemma. Det bästa hade varit om någon bara hade kommit och gjort om alltihop. Ni vet så där som på Roomservice. Målat och klart, ordning och reda, så man slipper få kramp när man går in där. Jag kan erkänna att jag inte brukar tillbringa särskilt mycket tid i garaget, men M är där desto mer. Inte för att skruva på bilar eller ägna sig andra ”manliga” intressen utan för att han har sitt jobb där. Garaget är som en omlastningscentral skulle man väl kunna säga. In och ut med brädor, gipsskivor, verktyg, murbruk, bilar, trehjulingar, blomkrukor o.s.v. i det oändliga. Och allt i en enda röra. Gräsligt.

Ett litet inlägg tillägnat M. Igår fick jag tulpaner och idag en parfym. Minsann! Puss på dig för det

Vi har haft besök idag av E och E. Alltid uppskattat här hemma! Lek och bus fanns det tid för

Jag älskar Delicato´s produkter. Mycket! Så gissa om jag blev glad när jag insåg att de var sponsorer för Melodifestivalen i år igen = gratis godis till mig. I år bjöds det på en ny bit, Lattebit, limited edition för Melodifestivalen. Vansinnigt god!

Så idag vände M av en slump på denna lilla godbit och kikade på innehållsdeklarationen. (Jag är inte den som är överdrivet nojig över tillsatser, eller ja, kul är det ju inte men allt går inte att undvikas. Så vida man inte vill odla sin egen ko och mala sina potatisar själv). Men kära vänner, klicka på bilden och observera sista raden:

Smarrigt, eller hur? Så om ni bestämt er för att måla över fulfurun hemma men har slut på shellack för att täcka ev. kvisthål innan är det bara att ta denna lilla godbit och kleta över. Kanonbra ju, eller?

Melodifetsivalen. Man bara älskar att hata det, eller hur? Och man bara måste beklaga sig över att fel låt vann, varje år.

Nåja. Jag brukar själv vara en av de där som muttrar lite över att alla låtar är så dåliga nu för tiden så jag ska inte klaga på andra Men vi kan i alla fall konstatera att det blir lite roligare att se på spektaklet live jämfört mot på tv. (Sen skulle jag aldrig pröjsa minst 600 pix/person för det men det är en annan historia).

Nu visade det sig att vi även detta år fick en inbjudan av K-rauta och då är det väl bara att tacka och ta emot Underhållning, mat, dryck och (bokstavligt talat piffiga) goodiebags på Scandic Opalen var uppvärmningen inför showen. Och, precis som förra året, var det ju ett rätt lyckat startfält måste jag säga (självklart gick rätt låtar vidare och Brolle vinner hela skiten hoppas jag).

När allt var slut förvandlades jag till den trötta person jag egentligen är, till M´s stora förtvivlan (herregud, klockan var ju 22! ). Så vi åkte hem. Och detta kommer jag få höra i evigheters evighet…

Nåja. Kvällen var lyckad och barnen hade varit snälla mor farmor och farfar (de hade dessutom varit på kalas under eftermiddagen så det gick nog ingen större nöd på dem).

A är kalasredo

A går igenom våra goodiebags och är rätt nöjd över innehållet

Verkligen piffigt

N skippade boan och gick direkt på de viktigaste förutsättningarna för en lyckad kväll…

… och här hamnade slutligen en del piffet. Otippat? Nej.

Det finns två saker jag stör mig på just nu: att vi inte har en extra blixt och ett macroobjektiv. Hur som haver, hur ofta ser man riktiga snöstjärnor?! Det är i alla fall rätt sällan som jag själv ligger på marken och studerar dessa… Men visst är de fina?

Så har jag äntligen betat av litteraturen till första tentan. När ska jag skriva den då? Förslagsvis börjar jag i kväll. Och vad handlar den om? Jo, första delen går ut på att granska en tidning ur diverse perspektiv. Jag hade tänkt bita tag i Vi Föräldrar om jag hittar nån här ute i friggeboden. Vad tror ni, riktar den sig till föräldrar eller kanske till mammor ?

Nåja. I del två ska de samtida massmediefenomenen/interaktiva och sociala medier diskuteras. Och eftersom det inte är en avhandling som ska skrivas utan ett par sidor går det finfint att avgränsa detta lite till ett specifikt fenomen. Vad ska jag välja? Familjeliv kanske? HAHA. (Fast det kanske vore dumt att utmana ödet eftersom jag håll mig därifrån den senaste månaden. Risken för återfall är allt för stort )

Jaja. Om jag har ork får jag börja i kväll. Det finns ju ändå inget att se på TV. Det är värre att få ihop tiden de gånger det finns nåt att se…

Det är verkligen trevligt med lite besök ibland. Fina A-K och H har varit här

Kompisbus

H, lika smarrig som en påse lördagsgodis!