Är det något som undgått begreppet ”lattemamma”? Det kan ni väl knappast ha gjort, i alla fall inte om ni själva är föräldrar och bor i Sverige. Eller i alla fall i en storstad. Är jag en lattemamma? Hmm. Jag gillar kaffe (ja, även latte), fika med mina vänner, kör en barnvagn som är av ”stadsmodell”, älskar att shoppa och ja… Det var väl det. Men någonstans brister det tror jag. För en lattemamma kryssar lojt genom stan med sin jollrande bebis mot det för dagen bestämda cafét. Slår sig ner och tillbringar halva dagen där med de andra lattemammorna.
Idag skulle lattemamman från Torslanda fika och titta på bebis. How nice, att äntligen få bege sig utanför stadsdelsgränserna. Men hur går det då när fejk-lattemamman (för jo, det har jag kommit till insikt om att jag nog är) från Torslanda ska fika?
Jo. Dagen börjar med att storasyster väcker mamman, 7.45. För säkerhets skull har mamman ställt klockan en kvart tidigare och lagt fram kläder till sig själv dagen innan. Storasyster får välja sina kläder själv och mamman orkar inte längre bry sig om det är prickigt och randigt på samma gång. Lillasyster matas och kläs på. Mamman slänger på sig lite smink. Storasyster ikläds regnmundering och lämnas kl.9 på förskolan. Mamman hade tänkt ta lillasystern i selen eftersom hon någonstans i bakhuvudet minns hur förbannad hon var sist hon hade vagnen med. Men dagen till ära spöregnar det och blåser halv storm så det finns inget val (eftersom mamman inte äger en jacka i xxxl där det får plats en bebis under).
Hem från förskolan och stoppa bebisen i vagnen. Går på bussen kl.9.15. Färden går bra, framme 9.50. Springer hurtigt genom Femmanhuset och köper en vintermössa till storasystern (då hon var den enda på fsk utan…) samt muffins till fikan. Påbörjar, i spöregnet, det mödosamma momentet att komma på en spårvagn. Den första hinner åka eftersom mamman inte kan gå på vid den främsta dörren. Den andra är full med tanter och rullatorer. Den tredje går inte att komma på då dörrarna är manuella. Vid den fjärde får mamman bättre lycka och sliter barnvagnen upp för trapporna, för i alla fall var ju dörrarna automatiska.
Anländer till den andra mamman 40 min efter utsatt tid. Titta på den fantastiskt söta lilla bebisen, mata den egna, slänga i sig en kopp kaffe och en muffins, byta blöja på den egna bebisen, prata i racerfart för att alls hinna med och sedan, ca 1 timme efter ankomst, packa ner bebisen och påbörja färden hem. Väntan, spårvagnarna, mer väntan, bussen och sen hemma i lagom tid för att hämta storasyster på förskolan kl.14. Är helt slut när pappan ringer och undrar ”passade du inte på att klippa dig nu då när du ändå var inne i stan?”. Herregud. Vi måste se över detta med vem som är föräldra”ledig” tror jag.
Är detta en lattemammas liv verkligen? Nej. Jag tror inte det.
Jag önskar att jag kunde säga ”Tack för en trevlig dag A-K!” men jag får i stället säga ”Tack för en trevlig timme!” 
Och tankspridd som jag är kan jag också passa på och tacka för kaffet för det gjorde jag ju inte förut *s*
…och, kära vänner, nästa gång jag ska in till stan… Vänligen kräv att jag lämnar vagnen hemma hur mycket jag än suckar över att det blir tungt att bära. Okej?
