På riktigt
Jag fick höstens kalendarium samt upplägget för en ”kick off” på höstens första planeringsdag på mailen idag. Helt plötsligt börjar det kännas mer verkligt än det tidigare gjort, hjälp! 
Jag som har en sån tankspridd hjärna, hur lång tid kommer det ta innan den fungerar igen? Det är ganska många år sedan nu. Och den här gången är det på ett helt nytt sätt (och en helt ny arbetsplats), samt att jag ska komma ihåg mina egna ungar samtidigt. Det känns lite läskigt faktiskt. Känns väldigt skönt att jag ska dit och hälsa på nästa vecka…
Jag har fortfarande ingen ångest över att börja jobba, det ska bli hur roligt som helst. Det är snarare min egen förmåga och ambitioner jag nojar över :-s