Welcome to the Jungle

Jo, vi hade en kväll på stan igår. Eller ja, på Ullevaal stadion, Oslo. Det var jag, syster yster och en så där 31000 andra. Och visst, ingen blev besviken för självklart var också the Doctor, Captain Crash, the beauty queen of Mars och så småningom också Tommy och Gina där.

Pudelrockarna har väl aldrig hyllats genom tiderna och aldrig tagits på något större allvar. Men, det är rätt fantastiskt att stå där och se hur de, efter snart 30 år, håller ihop och kör gärnet fortfarande. Och visst börjar de bli gamla (och så även vi inser vi när vi minns att det var 10 år sedan vi var i Stockholm) för trots att Jon´s vita tänder lyser halvvägs till Svenska gränsen skymtar man en rynka här och några påsar under ögonen där. Men det är helt okej. För även om man ser att de börjar bli slitna på slutet (160 min spelning) och gitarristen nyligen blivit utsläppt från rehab så sitter det där det ska. Och även om rösterna kanske inte är vad de en gång var så är det helt igenom rent och tajt som fan, stämmorna sitter och jag bara älskar just det.

Och hur var det då? Ja, vad ska man säga. När 31000 personer står upp och överröstar musiken redan vid andra låten står man där mitt i allt med ett fånigt léende, har gåshud hela vägen ner till tårna och känner för att gråta en skvätt för det är en förbannat fantastisk och närapå obeskrivlig känsla och när så Hatten med stort H kommer på så känns allt precis så där som det ska. Och om vi hade haft öronproppar så hade det inte varit på grund av musiken utan just för publiken. Helt sinnessjuk

Och så denna publik, med en medelålder på 30+ (även om spelningens yngsta gäst knappt kan ha blivit tre månader och sov så gott med sina Peltor-kåpor genom hela festen)… Det är onekligen de gamla lojala fansen som fortfarande står där och de är bara där för att ha en skön kväll. Inget stök och till och med polisen stod på läktaren och småmös under hela vägen.

Japp. Helt klart en kväll som läggs i minnesbanken.

Det var sol…

… och regn om vart annat.

Ungefär samtidigt som de klippte av sig håret bytte vi ut våra stilettklackar mot fotriktiga (nåja…) sneakers.

En del av den helt fantastiska publiken. Ingen större idé att betala för en sittplats, folk stod från start.

En flod av plastmuggar och ett gäng roddare var till slut allt som återstod.