Welcome to the Jungle

N sover ute i sin vagn och underbaraste J och W har hämtat A för en stunds lek. Det är då man undrar ”vad ska jag göra nu”. Jag borde städa. Men det borde man (jag/vi) väl göra varje dag. Nästa gång vi bygger ett nytt hus(ja men eller hur, det gör väl alla vartannat år…)  ska jag beställa ett dammfritt sådant. Jag är övertygad om att det finns. Hur kan man annars förklara att man aldrig ser damm hos vissa? Ingen har väl ändå tid att dammsuga två gånger om dagen? Och om det nu skulle visa sig att städhjälp finns, inte 17 har de väl dem rännandes där i alla fall en gång per dag? Man skulle också kunna tycka att det inte borde bli så vansinnigt dammigt i ett relativt stort hus. Men jag ska säga att det verkar som att ju större yta man har, desto skitigare blir det. Det är ju ändå så att när man väl jobbat sig genom hela huset med dammsugaren  så har det hunnit bli dammigt igen och det är bara att börja om. (Det låter som att vi bor i en herrgård. Riktigt så är inte fallet.)

Nåja. Eftersom vi putsade en del fönster i går kan jag i alla fall se ut idag. Det är trevligt.

Hur som haver borde jag ändå städa. I morgon blir barnen passade av farmor och det vore ju trevligt om hon slapp snubbla över dammråttorna. Dessutom får vi besök på onsdag av en vän med en liten krypare (gissar jag?!) och det vore väl trevligt om han slapp ploga sig fram. haha. Kanske vore det en bra idé att dela ut sånna där ”klädrullar” (ni vet, en sån där rulle med tejp på som man rullar bort skräp från kläder med) till gäster.

Jag funderar seriöst på om jag borde skaffa mig någon vettig sysselsättning. Att gå omkring och grubbla över damm känns lite… menlöst.

Barn nr.2 blir automatiskt fostrat in i Bolibompakulturen…