Söndag

Så var också denna helg över. Har vi fått nåt vettigt gjort? *funderar* Jodå, idag har vi putsat 1/3 av husets fönster. Det räcker med dem man oftast tittar ut genom ;-) Akvariet har flyttat. Skönt. Väggen är målad 1 av 3 gånger. Jag har skurat klädseln till den senaste vagnen, blev bra. Bara suffletten som ska målas lite. Det får ordnas i veckan. Den röda UJ´n ligger på Blocket. En mailade på den ganska omgående och villa komma och hämta. Dök aldrig upp. Guuuuuuud vad trött jag blir på sånt folk. Ja, jag vet inte. Jag känner ingen panik över att bli av med den. Men samtidigt har jag inget bra försvar till att ha den kvar heller. 3 st är väl max tror jag. En ”finvagn”, en att sova ute i och en på förskolan så småningom. Och eftersom den stackars scootern är osäljbar nu mer så är väl kvoten uppnådd.

M jobbar på mässan denna kväll. Har verkligen varit mycket mässor denna höst. Mer än vanligt känns det som.

Årets träff hos mormor är bokad och tanken slår mig att det inte är långt kvar. Därmed är det inte heller mycket kvar av det här året. Tiden gick så olidligt långsamt under våren och första delen av sommaren och sedan N föddes har det bara sagt ”tjoff”. Jag sitter här varje dag men inte 17 hinner jag nåt för det. Hur går det till? Särskilt krävande är hon ju inte heller. Hon får ju mest bara hänga med i allt annat och ibland tänker jag ”ska det vara så här?”. På något vis har jag ännu inte hunnit ta in att jag har två barn. Det är som att livet och vardagen bara rusar på och vidare och hon hänger på bak i nån ryggsäck. Det känns både märkligt och orättvist på nåt sätt? Men det är väl så det är tror jag. Barn nr.2 (och ännu ”värre” måste det väl vara med 3, 4 osv…) bara ”är”. I bland när jag går och lägger mig tittar jag på henne, där hon ligger i sin säng brevid och snarkar gott med napp och snuttefilt, tänker jag ”När och hur i hela världen kom du hit?!” Hmm. Jag inser att det låter helt absurt. Snälla ni med fler barn, säg att ni tänkt på samma vis nångång? ;-)

2 Responses to “Söndag”

  1. Mari Says:

    Yes, så är det. När nån pratar om våra barn tänker jag: ”Vaddå, vilka barn?” Visst har vi en Tyko och en Karl men plötsligt blir det så påtagligt när nån säger ”barnen”. När hände det? Det var inte längesen jag var gravid för första gången. (Fyra år sen, tänker man sen.)

  2. Karin Says:

    Åh, det var skönt att höra! :-D

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu