Welcome to the Jungle

Helgen som gick bestod av fönsterbyte och trevligt sällskap hos goda vännerna fam. EDEI. Våra barn var hos farmor och farfar och hade det lika bra som vi.

”Hmm… Om vi gör så här…”

M fixar

Hoppsan. Blev det inte som det var tänkt från början? Blev det en pressening i stället för fönster?!

Egenodlad potatis förvandlades till…

… en fantastisk potatissallad!

Vad vore en kväll med denna familj utan krocket?! Men roligt hade vi så klart precis som vanligt.

Finaste E

Godaste lilla I

Jag syr. Det är skittråkigt. 20 meter av detta (fast mörkgrått) ska förvandlas till mörkläggningsgardiner i vardagsrummet på övervåningen (så M kan titta på film utan att solen sticker honom i ögonen samtidigt. Haha, nejdå, nu skojar jag. Lite.)

Men, alternativet var att punga ut 5000:- för sånna där färdiga som man vinkar ihop (minns inte va det heter nu…) och nä, så roligt ska vi inte ha. Så jag syr klart skiten.  Typ 8 mil raksöm. Och nån km sicksack. Jag döööööör….

Jodå, det regnar idag. Jag tror N gillar regn för hon sov i tre timmar ute i sin vagn. Jag hade gärna gjort det samma. (När man får första barnet säger alla ”passa på att sova medan barnet sover”. Varför gäller inte det automatiskt även med nr.2, 3, 4, och 5 också? Det är väl då man verkligen behöver få sova eller? Ah, jaja.)

M har övat på sitt nya fredagsnöje. Ja, alltså det som han ska ägna sig åt varje fredag under kommande läsår: shopping. Det är bra för nu har barnen ytterkläder Jag klagar inte.

För nästan, nästan ett år sedan stannade världen för en stund. Inte för den där yttersta udden av lycka som drabbade oss två veckor senare utan för det ofattbara. Ett år har snart gått och jag tror att alla som har egna barn knappt vågar nosa på den yttersta gränsen av den känslan.

Sedan ett par dagar tillbaka finns mina tankar hos några som sitter i ett gränsland och bara kan vänta. Vänta på att en liten, liten som min lilla N, ska orka hela vägen igenom.

Jag fick sms om att mina skor från brandos.se hade kommit. Det är en liten bit att gå för att hämta dem. En lagom liten promenad om man är 28 år eller bebis och sitter i vagn. Inte lika lagom om man är fem år och tycker att promenader är skittråkigt.

Men så tänkte jag att vi kanske skulle prova att låta A cykla dit. Det är mestadels cyckelväg men en och annan väg måste korsas. Speciellt rondellen är klurig i rusningstrafik. Nåja. Sagt och gjort, A fick ta cykeln.

Till en början knorrade hon över att det var uppförsbacke, att det var vingligt, att hon körde på mig och gud vet allt vad det var. Men för en gångs skull nappade hon på mina peppande ord och så småningom tyckte hon att det var rätt skoj. Och jadå, vi kom både dit och hem utan bilolyckor och brutna ben.

Och skorna ja. Det började ju med att A´s inte fanns. Två par återstod, ett till mig och ett till N. Båda får skickas tillbaka för att bytas mot mindre storlek. Om det finns. Vilket jag hoppas. det återstår att se. Men jag måste säga att det verkligen är mödan värt när man själv slipper stå för fraktkostnad för både leverans och retur. Hittar dock inget om hur många gånger man får ändra sig…

Det var tur att A var med. Nog för att Swiften är en bra vagn men det paketet hade inte fått plats. På något håll tror jag… (Alltså, det ligger ett under vagnen också )

Vi lekte stayleken på vägen hem. Lite får man väl bjuda de stackars bilåkarna på

Eftersom så många små kottar i föräldragruppen börjar härja runt med sina gåvagnar kunde ju givetvis inte vi vara sämre Därför tog jag in A´s gamla trötta Brio-vagn i måndags. Intresset var halvsvalt från N. Men idag (efter att ha inspekterat polaren B under gårdagen?) hävde hon sig upp och satte fart. Tyvärr är det inte så lätt att justera hastigheten på hjulen längre så den går lite för fort för att hon ska hinna med ibland. När jag däremot höll en hand på vagnen knatade hon i väg tvärs över hela rummet

”Var det åt det här hållet man skulle köra eller?”

Koncentration…

… och upp

”Jag kan backa också!”

Rätt så nöjd!

Åh vad typiskt! Hittade ett par fodrade regnkläder på nelly.com (eftersom vi fick veta så sent att N skulle börja fsk i höst har jag ju missat alla reor i detta ämne) som jag beställde i lördags. Idag fick jag mail:

”Tyvärr har nedanstående produkter i din beställning utgått pga lagersaldofel som upptäckts först vid plockning av dina produkter. Aktuella artiklar är slut i lager hos våra leverantörer och vi tvingas därför slutnotera dessa varor. Vi justerar med aktuellt belopp på din order. Vi ber om ursäkt för det inträffade.”

ÅHHHHHHH!

(Och ja, egentligen är det väl kanske inte just företaget i sig jag är sur på utan att det inte blev några kläder. Fast jag tycker ändå att de kunde ha varit bättre på att uppdatera lagersaldot…)

—

En kvar senare, mail från brandos.se där jag beställt vinterkängor:

”…dock måste jag tyvärr meddela dig att följande skor (Viking: Thermo Ultra 5-75500 Berry/Purple/EU30) från din beställning tagit slut i lager i önskad storlek.”

Men det var då självaste faaaaaan!!!! Det här är en dålig dag och nu är jag riktigt trött på webshopar…

-

Så länge jag kan minnas har jag varit en trött jävel. Alltså så där vansinnigt trött. (Möjligtvis hade jag, som de flesta ungar har, en morgonpigg period i mitt liv men den gick rätt fort över).

Och ni tänker ”Jahaja, men det är väl inte så konstigt att du är trött människa om du går och lägger dig när klockan är typ halv ett på natten!” Och nej, visst har ni rätt. Just nu gör det ju inte saken bättre. Men märkligt nog så har det genom åren aldrig spelat någon roll när jag har gått och lagt mig. Jag har ändå känt mig som en halvdöd morgonen efter. För under de år jag jobbat har jag ju givetvis gått och lagt mig i tid. D.v.s. runt en så där 21. Men nej. Det hjälper inte. Tack och lov har jag alltid lyckats frambringa tillräckligt med vilja och alltid kommit mig upp i tid ändå.

När jag var runt 19-20 fick jag höra att det skulle gå över av sig självt så småningom. För vem vet inte hur tonåringar är liksom och jag väl väl ett ovanligt segdraget exemplar. Och nu sitter jag här, 10 år senare, snart 30 och tröttare än någonsin i hela mitt liv.

Och ja, jag har barn. Men mina barn hör inte till sorten som vaknar tio gånger varje natt och då får man inte riktigt beklaga sig över att man är trött (att det sedan ligger tanke bakom de där nätterna och att de sover verkar vara ungefär lika provocerande ibland…).  Men det innebär ju inte att de aldrig vaknar. Som i natt. Jag går och lägger mig 23.30. Läser till 00.30. Ska precis somna när A kommer trippandes. Hon har ont på ett sår. Går ner och hämtar sårsalva. Försöker somna. N vaknar och har tappat nappen. 01.30 har A växtvärk. Går ner och hämtar Alvedon. Försöker somna igen. A sparkar oss blå och jag frågar henne om jag ska följa henne till sin säng. Det vill hon och 02.45 har lugnet lagt sig. Ända till M´s alarm ringer runt 05.30-06 och därmed har dagen börjat så smått. Även om jag ligger i koma i två timmar till. Typ.

Och detta är ingen ovanlig natt. För bara för att man har en bebis som inte vaknar och kräver mat innebär det ju tyvärr inte att man får sova som förr (som för typ sex år sedan alltså) ändå.

Men, tillbaka till ursprungsämnet då. Inget verkar kunna bita på tröttheten. Träning, vitaminer, sömn… Inget hjälper. Varför är jag inte bara en sån där människa som med ett leende på läpparna och med ett pumahopp slänger mig ur sängen 05.30 för att välkomna en ny dag och fira detta med att mangla lite lakan? (Ok, jag har ingen mangel. Ni fattar varför va? Det är ingen idé)

Okej. Det började rätt bra idag. Eller ja. Tillräckligt bra. Sedan ballade allt ur och jag tackar min lyckliga stjärna (eller spillrorna av mitt sunda förnuft?) för att jag inte i ett svagt ögonblick bestämt mig för att vara hemmaförälder för resten av livet.

Jag hade varit världens sopigaste hemmamorsa! Med råge. Och just nu känner jag, efter att ha ägnat 72 timmar åt att mota konflikter i hamn, att jag inte direkt ser fram emot en ny vecka. För det är svårt att bryta dåliga mönster själv.

A: Åhh, mamma, Nova bajsar i mitt slottstält!

Jag: Hahaha. Det kanske är en slottstoalett?

A: Men åh, nej! Det här är mitt slott och jag vill inte bry mig om bajs här inne! Jag är faktiskt kung!

(Alltså, hon hade blöja på sig )

Okej, jag fattar. Det är hårt att vara storasyter ibland.

Rädda sig den som räddas kan!

Det bor en terrorist i vårt hus Eller i slottet menar jag ju så klart…

Vi har en hög med sånna där djur från ICA. Ni vet sånna som man kunde köpa för att stödja Word Childhood Foundation. Vi har hammarhajen, sköldpaddan, krokodilen, kängurun och lejonet. Med tillhörande barn. Och idag kom A på att hon skulle leka föräldragrupp med dessa:

A: Åh, jag vet, jag ska leka sånna där träffar med mammor och barn med dom här!

Jag: Jaha, var är papporna då?

A: På jobbet så klart!

Jag: Hmm. Jaha, vad ska dom göra nu då när dom ska träffas?

A: Mmm… Vet inte. *tänker nån minut*  Jo, äta! Det gör man alltid i sånna här grupper. Så nu går vi och sätter oss vid bordet. Mamma, du får fixa kaffe.

A:

Ytterkläder:

• Skaljacka
• Fleecejacka
• Skalbyxor – (tveksamt om de som finns passar, köp nya från Lindex)
• Tunn mössa
• Tunna vantar
• Gympaskor
• Fodrad regnjacka – (förra årets passar troligtvis)
• Fodrade regnbyxor – (tveksamt om de som finns passar, köp nya från Lindex)
• Gummistövlar
• Fodrade regnvantar – (tveksamt om de som finns passar, köp nya?)
• Vintervantar – (tveksamt om de som finns passar, köp nya?)
• Vintermössa (tror jag…)
• Overall – Vi håller tummarna för att den passar i år också…
• Vinterkängor – Köp. Viking.
• Fuskpolo – Köp. H&M.

Extrakläder:

• 2 par byxor – finns troligtvis
• 2 par tröjor – finns troligtvis
• 2 par trosor – finns troligtvis
• 3 par strumpor – finns troligtvis

N:

Ytterkläder:

• Fleecejacka
• Skaloverall
• Tunn mössa
• Tunna vantar
• Gympaskor
• Fodrad regnjacka – är beställt
• Fodrade regnbyxor – är beställt
• Gummistövlar – har strl. 20 och stl.22, passar dessa tro?
• Fodrade regnvantar (tror jag… Måste kollas upp)
• Vintervantar – ? Måste kollas.
• Vintermössa
• Fuskpolo
• Overall
• Vinterkängor

Extrakläder:

• 3 par byxor
• 3 par tröjor
• 3 par strumpor

Övrigt:

• Fixa suffletten på Scootern
• Kläder att sova ute i på vintern
• Snuttefilt
• Namnnappar – beställa från MAM

–

Ok, vad har jag glömt?

Jo, jag försökte ju få tag på någon av de pedagoger som N ska ha i höst. Det visade sig ju vara lättare sagt än gjort. Som jag förstod det så var det en ”inifrån” och två ”utifrån” som ska vara på den avdelningen och givetvis hade den enda jag kunde prata med gått på semester. Inte alls så konstigt med tanke på att det var två dagar innan stängningen. Men, jag träffade däremot en av dem som ska jobba på samarbetsavdelningen och hon hade tid en liten stund. Hon trodde inte att det skulle vara några problem att skjuta fram inskolningen men kunde ju heller inte lova det till 100%. Med tanke på att de inte befinner sig på rätt plats efter semestern får vi ringa då. Hade varit smidigt att bara gå över och prata med dem, men jaja.  100 frågor har jag också. Mest praktiska sådana och eftersom jag är som jag är vill jag ha svar på dem med en gång. Men det får väl vänta då.

Så i väntan på detta uppdaterar jag barnens garderober. Men tack vare det eviga rea-letandet är vi (jag…) inte helt oförberedda. Och det är faktiskt oändligt skönt att veta att det finns både overaller, regnkläder och stövlar och slippa köpa allt det på ord. pris när det närmar sig. För oj oj vad det springer i väg till två ungar… N är väl så gott som färdig för året. A behöver vinterkängor. Jag hoppas, hoppas att overallen passar henne i år också. Det hade varit najs… A kan nog behöva vantar också. Neråt i storlekarna finns det mössor och vantar för att klä en hel förskolegrupp tror jag… (framför allt mössor…)

Om jag kanske skulle skriva en lista över detta? Jo, det är nog bäst!

Sakta men säkert börjar folks stausuppdateringar på FB fyllas med ”semester i fyra lååååånga veckor! ”. Själv tänker jag: OMG, det är bara fyra veckor kvar För om man sätter fyra veckor relation till sex år så är det banne mig inte långt. Det är sex år sedan jag ”jobbade” sist och i sex år har målet varit det som komma skall om fyra veckor.  Det är märkligt, roligt, spännande och läskigt på samma gång.

Så medan alla vanliga människor ägnar sig åt att slappa ska jag sätta fart. Vissa saker måste nämligen åtgärdas innan dessa fyra veckor gått mot sitt slut:

• Köpa en cykel
• Cykla några gånger fram och tillbaka för att se hur lång tid det tar (för att kunna lägga barnens scheman)
• Damma av gitarren
• Uppdatera mig kring förändringarna i nya läroplanen
• Gå och lägga mig i tid

Speciellt den sista punkten blir tuff…

Vi pratar om paket:

A: Vad skulle du vilja önska dig?

Jag: Hmm. Snälla barn kanske?

A: Men åh, mamma! Barn kan ju inte andas inne i paketen!