Welcome to the Jungle

Fredag kväll var det här ja. M jobbar på mässan och slutar nog inte före 24. Så här sitter jag som en annan hemmafru och tittar på Doobidoo. Men men, A sover i sin säng och N ligger i vagnen här brevid och sover hon med. I alla fall till och från. Hon måste ju givetvis flaxa och orma lite så hon vaknar till med jämna mellanrum. Dock är hon *peppar peppar* inte våldsamt missnöjd utan accepterar att ligga kvar där. Så mamman tar sig en Gravendal päroncider (fast ärligt talat har jag smakat bättre sorter!) och har det rätt okej i sin ”ensamhet”.

Så här sitter jag nu då och ska börja gå igenom 40000 bilder (ja för det är vad vi har på den portabla hårddisken) för att hitta 12 st som ska bli min fotovägg. För ja, äntligen, är samtliga ramar inhandlade och tilltrixade (efter en så där två års funderande) så nu jäklar ska skiten upp!

Och så här var det tänkt att det skulle bli (fast givetvis på väggen ovanför de vita lådorna ni ser där bak ja…)

Men det tar emot att börja bläddra i alla de där bilderna. Det kommer ju att ta evigheter..! Men det blir nog bra bara jag får tummen ur att börja. Men A tycker att detta är ett spännande projekt och bidrar med hela sig själv för att det ska bli nåt att sätta i de där ramarna. Så jag fick ju ta några bilder på henne…

Sen fick mina kära sambo läsa här i går och blev helt ”förfärad” över hur jag valde att framställa honom på bild. Jag förstår inte alls vad han pratar om. Jag menar, i arbetskläder med en grillkorv i handen? Jag vet inte vad ni tycker man jag tycker i alla fall att det är en väldig rättvis bild av honom :-p Men ok, för husfridens skull har jag letat fram några andra alternativ…

Ja det var väl fint, eller vad tycker ni? Och eftersom man blir sjukt nostalgisk av att kolla på gamla bilder (samtliga är från sommaren 2003) tar vi två till:

Och egentligen finns det ju massor med roliga bilder men det får bli en annan dag tror jag för eftersom jag suttit här nu, och inte gjort det jag egentligen skulle, så är det dax för N att käka kvällsmat och gå upp och lägga sig i sin säng. Och eftersom allt är som det är, är jag tacksam för varje timme sömn jag får. Lika bra att följa med upp alltså. Jag ska bara samla ihop nappar, filtar, napplaskor, pulver, termos med vatten, minifom, sked…

Bye bye för denna gång!

…hela tre läsare på min nya blogg, jag är STOLT

Men det är faktiskt nästan med en liten tår i ögonvrån som jag avslutar den förra. 277 inlägg sen 2008. Vad ska jag göra med dem? Jag kan ju inte bara radera alltihop? Det är ju i alla fall en halv utbildning, en graviditet och en förlossning där. Och en hel del annat. Hmm, sitta och kopiera över till ett textdokument? Tja, jag vet inte. Det tåls att tänkas på.

Hur som haver så har dagen börjat ganska bra tycker jag. Det är inte klokt vad det gör för humöret när barnen låter bli att skrika (ja, båda två…) Och inte gör det saken sämre att solen faktiskt orkar sig fram en (mycket liten) smula

Jag kan också, här och nu, reservera mig för samtliga stavfel som ni kommer att hitta här. Jag skriver på min mini-pc och oftast har jag dessutom om bebis i knät. Jag ser här att det finns en stavningskontroll här men det vet vi ju sedan tidigare att sånna ska man icke lita på! Jag brukar försöka orka läsa igenom det jag skriver men inte alla gånger. Och så var det med det.

Bilder har jag ju förstått att man ska ha i en blogg med. Och här finns ju faktiskt möjligheter att lägga upp lite fler än på det förra. Trevligt. Ja, vi kan ju alla räkna ut att 99% av bilderna kommer att vara på kidsen men det får ni ta. Det tycker ni är så roligt så Det kan hända att jag blir inspirerad av mormor med och lägger upp nån bild på en tjusig blomma eller så. Andra personer kommer dock inte förekomma så länge ni inte ger mig tillstånd till det Så då kan vi ju kika på lite bilder då, eller vad säger ni?

Om det är någonstans som lilla puman är nöjd så är det i sin egen säng på kvällen. Först ägnar hon sig åt sitt vanliga flaxande och ormande och sen somnar hon så snällt så *mamma gillar*

På morgonen är dock de små liven inte lika nöjda med att ligga kvar i sina sängar. Eller någon säng alls om jag ska vara ärlig…

Fördelen med att skrika så mycket är att man blir stark och orkar klättra omkring på sin lommhörda mor…

Att vara nöjd i en hel timme än nästan sensation och måste därför dokumenteras noga! (…även om barnet inte ser så där våldsamt positivt ut nu ser jag. Men hon var tyst )

”Och innan jag somnar föredrar jag att få ligga så här en liten stund”

Nog med bilder för denna gång. Idag är planerna få. Det är faktiskt ganska skönt att med gott samvete bara sitta i soffan och inte göra något vettigt alls när jag lämnat A på förskolan. Dock behöver jag variera sittplats i soffan för M klagar på att den är nersjuken här och var och att det är mitt fel, att det är jg som suttit sönder den. Och det har han helt rätt i   Men det kan jag lova att han också hade gjort om han hade gått upp 19kg på ett halvår och dag ut och dag in under den tiden var tvungen att sitta och läsa och skriva en massa skolgrejer Men visst, jag ska tänka lite på att jag roterar :-p

Men som sagt. Förutom att jag med jämna mellanrum ska byta sittplats i soffan tänker jag inte göra något alls innan det är dax att ge N mat 13.30 och därefter hämta A kl.14 Eller jo, jag ska hålla tummarna för min vän M som nu har gått alldeles för många dagar över BF med barn nr.3 och som ska in på koll idag. Men jag drömde att hon hade skrivt på sin FB att hon fått en liten pojk och eftersom jag vet att allt man drömmer är sant så bådar det ju gott

Ja… Så har jag då tagit steget och startat en RIKTIG blogg. Sen att det råkar vara en sån här tjusig gratisvariant för att jag inte har någon som helst förmåga, kunskaper och intresse att själv ordna med sånnahäringa koder och grejer för att skapa en egen är en annan sak.

Så med detta vill jag alltså hälsa er välkomna till The Jungle För det är precis vad det är här i ”gula villan”. Just när man började känna att man hade det här med livet under kontroll, att det var ganska smidigt när det lilla barnet började bli stort och kunde fixa en macka själv damp det ner ett nytt litet underverk och vips så har livet och vardagen ställt sig på sin spets igen.

Här kommer ni alltså få ta del av den fantastikt spännande vardagens vederbödor Tycker ni att jag är gnällig? Tja, då har ni nog rätt

Kanske är det också på plats med en lite mer visuell presentation av några av oss:

Självaste morsan här uppe då…

The dad… (och vårt hus som riktigt ofärdigt skymtar där bak…)

A, the big sis…

Bebis N, ”Axl”