Welcome to the Jungle

… en tvättrådslapp

För första gången på många år ska jag fira jul med en riktig gran. Vi har en helt okej plastgran, symmetrisk och väldigt fejk,  och jag har väl inte tänkt så mycket mer på det. Snarare tyckt att ”ju enklare desto bättre”. Men nu när den står här så känns det faktiskt för första gången i år en smula juligt. Det luktar jul som det gjorde när man var liten

Sen att granjäveln barrar får jag väl leva med. Även om jag redan stör mig på det efter 18 timmar… Men fint är det ändå och finare blir det när jag orkat leta fram pyntet. Kanske borde Ingvar få flytta ner under där. Det borde han ju gilla. Ah, jag har inte presenterat honom ordentligt va?

Visst ser han trevlig ut? Hitflyttad från Norge och allt. Dessutom tror jag att han kommer att matcha bra med årets pynt. Just nu står han bakom TVn och trycker och det tycker han väl inte är jätteroligt…

A har idag åkt med M på diverse jobbmöten och annat. Jag och N får underhålla varandra. Och sen det lilla livet började vända sig vägrar hon att tillbringa en sekund på rygg. Då får man hitta på nya lösningar av det man har att tillgå

Där kan hon sitta och vila när hon inte orkar ligga på mage mer

Ut ska vi inte bege oss idag. Gårdagens regn och nattens minusgrader gör att det är snorhalt idag med och att gruset vi hällde ut bara rullar omkring ovanpå isen. Dessutom läste jag att de har fullt på ortopeden på SU så de är icke läge att bryta ben nu.

A är ett mycket envist barn men jag bävar för att att det blir ännu värre med N. En god vän berättade hur det kunde gå till när dottern skulle kläs på (för övrigt en mycket charmig och ljuvlig tjej) . Och som jag känner igen det där. Precis sån var A med. Helt plötsligt förvandlas det lilla barnet och blir minst 10kg tyngre, 1 meter längre och beter sig som en stor påse sand. Helt lealös.

Men A väntade i alla fall tills hon blev ca 1½ år innan hon blev helt omöjlig. Innan dess var hon rätt nöjd med det mesta och kunde ligga i timmar och filosofera. Men N, hon har inte tid med sånt. Nu har hon ju lärt sig att snurra runt och och då ska det ju självklart övas hela tiden. Det är fasen omöjligt att få på det lilla barnet en blöja för det hinner knappt säga ”smack” innan hon är runt. Och väl där så blir hon sååå arg efter ett tag eftersom hon självklart blir trött. Jag vänder henne tillbax och då blir hon ännu argare och slänger sig runt igen. Herregud… Men facit i hand från A kan jag bara vänta mig det värsta Men söta som få är de ju så klart!

(Och ni som är lite smartare än mig på detta kan väl vara vänliga att tala om för mig hur jag gör för att få in filmklippet här i själva inlägget, bitte)

N har kämpat i många veckor och nu idag lyckades hon äntligen snurra från rygg till mage. Så glad hon blev! En stund… För sen blir det problem. Hon blir nämligen hemskt arg när hon inser att hon inte kan 1. komma framåt 2. rulla tillbax till rygg. Nåjå, hon får väl ligga där och skälla så kommer hon väl på det så småningom.

N-style

Bakar lussekatter

Lussesniglar

Även pappan bidrog till skapandet i år…

Resultatet

Årets luciabilder

Okej. Vi tog 2 seriösa med.

Jodå, det händer ungefär en gång per år att vi slår på stort och ser en film ihop. Det finns alltid saker som kommer i vägen och även om vi båda gillar film är vi väl inga inbitna filmtittare någon av oss (jaja, inte innan jag själv förvandlades till manisk d.v.s.) och tar oss således inte tid till detta. Men idag frågade ändå min kära M om vi inte kunde ha lite ”chips- och filmkväll”. Jag såg genast min chans att skoja lite (med hans redan klena sinne i denna fråga) och svarade med stor entusiasm Ja! Vi åker och hyr Eclipse så kan vi ha filmmarathon med ALLA TRE filmerna hela natten! Med lätt flackande blick muttrade han något om att han hellre skulle skotta bort all snö i hela området än ägna en kväll åt det…

Nåja. Jag kommer ändå att överleva då jag vet att jag kommer att få den lilla guldklimpen levererad så småningom av J. Det ser jag fram emot Och böckerna har jag läst ut. Allihop. I´m still alive. De är bra. På lagom nivå och påverkar mig inte lika mycket som filmerna gör. Fortfarande obegripligt. Jag kom igår kväll på att jag inte sett extramaterialet till New moon och släpade med mig den bärbara DVDn till sängen. Och vips så var jag helt deprimerad igen…

Så vad tror ni? Blir det någon filmkväll? Tveksamt. Jag har svårt att tro att vi skulle kunna hitta en film i samlingen här som vi båda gillar. Men å andra sidan så beställde jag ju faktiskt Solsidan som kom i veckan (medan jag var maniskt inne i böckerna och inte såg på TV mer än Bolibompa) och där skulle vi väl kunna skratta vid samma tillfällen i alla fall så det finns ännu hopp!

Igår em var var A och lekte en stund hos W. På väg hem tittade hon upp mot himlen och snön som föll i mörkret. Hon vände sig mot mig och tittade på mig så där fundersamt, men glatt, och sa Mamma, jag tror att det är alla i himlen, alla änglarna och A, som kastar snöboll och har roligt när det snöar så här. Då blir det så här stökigt här nere när snön ramlar ner. Mitt älskade, kloka och underbara lilla hjärta… Det var så fint och självklart på något vis så jag kunde inte hejda de små tårarna i ögonvrån.

Jag tror inte att det är lätt alla gånger att vara barn, men det finns en sorts självklarhet i deras tänkande som jag önskar att vi kunde få behålla när vi blir vuxna. Gränsen mellan fantasi och verklighet blir flytande och allt är möjligt. Tänk om vi inte alltid hindrades av vårt rationella tänkande, utan om vi lite oftare kunde se livet (och kanske döden med för den delen) ur ett barnperspektiv. Vore det inte underbart?

Och se så fint de har gjort åt oss, jag tror visst att det gick livat till där uppe i natt

Ok. Jag erkänner. Det var en vit jul förra året! Bilden är från den 23/12

Ja, det är väl ingen som missat att det är vinter? Visserligen är det ju roligt att det troligtvis blir en vit jul (när hände det sist?!)…

N har fått prova potatis några gånger. Hon anser det troligtvis vara fasansfullt äckligt eftersom hon helt enkelt vägrar öppna munnen när hon insett att det inte är gröt på skeden. Jag klandrar henne inte. Vem vill ha osaltad potatis mosad med vatten? Vi får testa nåt annat. Nån dag.

Jodå, jodå. Visst blev det julkort detta år också. Jag kan väl erkänna att det inte var SÅ enkelt att få både A och N att samarbeta, tillsammans och samtidigt… Men men. Några bilder blev det och nu är de i vägskickade. För det är ju inte bara korten som ska tas. Nejdå. Sen ska man välja bland 7 miljoner olika ställen att ladda upp och beställa från. Ah, denna gång blev det från Extra film. Självklart får ni ju ännu inte se bilderna jag valde till kortet men några smakprov kan jag väl bjuda på

Jag har en ny telefon. Det är trevligt. Speciellt eftersom min gamla inte gick att lita på alls. Den fick för sig att bara dö utan att tala om det först så det kunde ju gå en dag innan man märkte det. Inte så bra när mobilen är den enda telefon man har. Egentligen är det ju skitsamma förutom de dagar A är på förskolan. Men men. Jag hade ju möjlighet att förlänga mitt abbonnemang och ”få” en på köpet så varför inte.

Som vanligt har jag problem med att lära mig det hela. Men det ger sig väl. Däremot fick jag inte med mig alla nummer från gamla till nya så skicka dem gärna. På de personer jag haft fler än ett nummer på har de ramlat bort.

Ska ge mig ut i friggeboden och försöka leta upp tomteluvorna. Idag ska julkorten tas. Ja, herregud, varför gör jag detta?! Men trots att jag blir helt svettig bara av tanken så är det faktiskt rätt så roligt Så ja, även i år kommer släkten att plågas med julkort på barnen. Dock kommer jag nog att begränsa upplagan något. Det är inte hälsosamt att skicka 40st varje år. Denna gång blir det nog något färre tror jag.

N har fått en älg från Liberoklubben. Många långa och djupa samtal förs…

Tiden fortsätter att springa på. Gör mig ingenting alls. Jag är trött på vinter

Minipuman är idag 4 månader

Det är tur att barnen älskar sina snuttefiltar högt! Det ger mamman ursäkter att köpa fler

Självklart har jag slarvet bort A´s BVC-bok så det blir icke några jämförelser denna gång.

Så var det december. Julmånaden. Advent, pepparkakor, lucia och hela baletten. Varför tycker jag inte att det är roligt längre? Det blir mindre och mindre julkänsla för varje år som går. Jag älskade hela denna månad när jag var yngre. Det var så enkelt. Julen såg likadan ut varje år. Mer eller mindre. Vilken idyll. Eller?

Men det är någonting i mig som gnager, som gör att jag inte alls trivs med det. Jag vet inte varför. Kanske för att det helt plötsligt är så många måsten? Fast egentligen är det ju inte det, det är ju bara vi själva som skapar dem. Och här gör vi heller inget avancerat.  Men samtidigt som jag bara skulle vilka krypa ner under en sten och slippa hela denna månad vill jag verkligen att mina barn ska uppskatta sin jul. För är det inte det som allt handlar om? Barnen. Är det inte det mest slagfärdiga argumentet ”Det är ju barnens högtid!” Jaa…

Samtidigt tänker jag på alla som är ensamma, på alla barn som inte får fira nån jul alls och på dem som kanske saknar någon speciell för första gången.

Gud vad jag låter bitter. Jag inser detta. Men för varje år som går känns det om att världen inte längre är så svart eller vit. Samtidigt kan man väl inte rädda hela världen heller kanske. Egentligen skulle man ju bara samla ihop alla man tycker om och fira en totalt kravfri jul i hop. DET hade varit roligt!

Tror inte att jag kan hitta något mer passande än just denna nu: http://www.youtube.com/watch?v=GuIE_FOl5Bk

Vilken dag! Blå himmel, strålande sol och snorkallt ute. Man skulle kunna tro att det är februari i GBG just nu. Jag och N pälsade på oss efter att vi lämnat A på fsk och åkte till BVC. Jag måste verkligen slå ett slag för min vinterjacka! En kortärmad tunika var allt jag hade under och jag frös inte det minsta Det är inte fy skam med tanke på att det var -12 grader…

N vägde in på 8110g. OMG. Hon fortätter att vara en jättebebis. (För all ev. julklappsköpare som har kläder i åtanke; köp STORT! Månadsanvisningarna stämmer icke på detta barn). Alla pratar alltid om att ”de växer ju ur kläderna så fort, man hinner ju aldrig använda allt”. Med A fattade jag aldrig det där. Det hann då både bli urtvättat och noppigt innan jag fick lägga undan det. Det är först nu det gått upp ett ljus. För precis så där är det. Jag till och med köper kläder som är för små. Nu har hon 74/80. En smula långt i ärmarna och benen men på överkroppen sitter det som en smäck.

Jag kände mig nästan tvungen att fråga bvc-sköterskan om det möjligtvis är så att de kan växa för fort och och väga för mycket..? Men nej då, hon bara skrattade, som alltid när N ska vägas, och menade att små barn ska få äta det de vill. Det planar ju nästan alltid ut sig.(Jag gillar skarpt vårt BVC, de är å himla… normala?) Och det vet jag ju att det gör (och nej, jag hade inte tänkt svälta henne heller). A var också en Buddah. (Kanske inte riktigt lika stor som N, men det skiljde ju en hel del i födelsevik också) och nu är hon ju som hon är. Lång och smal.

Fick en (ny) bok om barnmat. Gah. Kanske ska jag göra som med A i början; köpa burkar? Jaja. Hon får käka sin gröt ett tag till så får jag väl fundera. Jag får väl göra storkok annars. A var inte så mycket för det där att bara äta potatis/blomkål/morot/majs osv. Riktig mat skulle det vara!

De hade också, äntligen!, ordnat en HLR-kurs. 500:- per skalle men det är det banne mig värt. (Det borde vara obligatoriskt både på BVC och lärarutbildningen…). 26:e januari var den.

Nu sover puman gott ute i vagnen och jag borde röja lite. Och tvätta. OMG så trist. Jag ska leta fram Ingvar från friggeboden också