”Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen.”
Det har gått några dagar men på något vis ligger ändå det tragiska som ett tungt lock. Vi som betraktar hela galenskapen utifrån kan nog inte riktigt förstå hur det känns. Vi kan bara ana och sörja med dem. Och Norges sätt att hantera krisen väcker uppmärksamhet. Att bekämpa våldet med ännu mer demokrati, mer öppenhet, mer humanitet, men aldrig naivitet är stadsministerns ord (fantastiskt tal f.ö.). Det ligger något i det…
Vi har väl alla sett bilderna av det gigantiska blomsterhav utanför Oslos domkyrka. Idag fick jag se bilder som min syster tagit. Och på något vis så blir det än mer verkligt just i det ögonblicket. Men samtidigt, mitt i allt det tragiska, är det helt fantastiskt att se. För i det där oändliga havet, där människor också går för att söka tröst, så signalerar det också just precis det där citatet som blivit så känt och som tåls att upprepas många, många gånger om: ”Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen”
Jag har fått låna två bilder av min syster (tack!) och jag tror inte att vi behöver så många fler ord idag. Det räcker med att se och känna.
